Det är inte långt kvar till vi kliver på bussen i Väsby och drar iväg till Stöten.

Egentligen har jag inte tid - för mycket häst - för mycket renovering - och framför allt alldeles för mycket jobb.....men vad f...

1) komma bort

2) dansa "hela natten" - "hela helgen"?

3) göra 1) & 2) under viss påverkan av alkohol i diverse former.

Tyvärr är vi alldeles för vuxna(???) för att bli totalt redlösa men å andra hand är det kanske lika bra.

Ett stort bekymmer är dock att jag inte har åkt sen -99. (Nedför alltså). Och jag vann väl inte direkt OS då heller... Så bara jag tänker på det blir jag alldeles konstig i magen - nervositet kanske?? Men om jag nu klarar att ramla av hästen klarar jag väl att ramla i backen...vi får se.

Skål!

Ja - vad mer kan man säga? Han fick vila helt enkelt!

Morgonpasset - och det börjar gå lite snabbare nu. Lite förvånat är jag dock att det har tagit sån tid att få upp ångan.

Nej - det kan väl inte vara att jag inte längre är 18?????

Sen blev det fantastisk fin uteritt med Ulrika & Ingeborg. Mycket trav & galopp - lite hårt men det är bra träning för lillplutten.

;-)

I dag red jag Baxter på förmiddagen - och kom som vanligt aldrig i kapp min egen tidplan....men jag kom till stallet innan 2 i alla fall. Hoppningen började 1330 egentligen.

Nåja. Han var såååå fiiiiiin i dag - och jag fick till sjänkelvikningarna i skritt PERFEKT för absolut första gången - åt båda håll! Och han var så stadig och fin i traven - och även bättre i galoppen!

Vi fick sen både hinderhjälp och lite instruktionshjälp av Anna under hoppningen. Rätt enkelt i dag - 2 kryss på ena långsidan som studs - gick superbra. Sen ett kryss (det var ett räcke men jag vill ha kryss så då fick jag det) och en oxer med 2 språng mellan efter andra långsidan.

Det blev inte supermånga språng - men sista gången var oxern på 95 cm - och det var första gången jag fick känslan av ett riktigt språng - inte bara "nu lyfter jag på fötterna för jag behöver inte göra mer än det"... Och enligt Anna var han gott över, lite extra över - men det lovar ju bra för kommande träningar.

Som sagt - portugisen var superduktigt - själv hade jag lite koordinationsproblem. Dvs - jag hoppade väl nån kvart sekund efter honom nästan varje hinder....tur man lär så länge man lever.... (hoppas jag verkligen).

Jag måste säga att Facebook är rätt fascinerande. Det verkar bl a finnas hur många olika "applikationer" som helst för den som letar någon.

Själv har jag 1. Applikation. Och då klickas det på mig. Och det fast jag INTE har inviterat alls tillräckligt många för att komma med i några som helst sökresultat - eller vad det nu står varje gång jag går in och kollar. Så hur hittar dem mig? Antar jag måste komma upp som "random" hos de killar som är ute och tittar.

Några är riktigt fina. På bild.

Men det är klart. Med killar är det inte riktigt som med kommunikation "en bild säger mer än tusen ord". Eller - det kanske stämmer....??

Jag fick inbjudan av en kompis att lägga till en applikation "meet new people". Hjälp! Två (2) TVÅ sekunder efter att jag hade lagt till den hade jag två mail att någon flirtar med mig. Gissa om det blev delete-knappen på den appen!

Sen var jag inne på en annan applikation själv "true match". Hjälp! Samma sak! Oops - delete direkt igen.

Bäst att ta det lite lugnt. Det räcker med klick hit och klick dit.

Jag kan ju itne påstå att jag har varit aktiv när det gäller bloggandet om renoveringen.

Jag kan väl säga att jag är sjuhelvetes mycket mer aktiv på bloggandet om den jämfört med vad som faktiskt har hänt på den fronten senaste.....tiden/veckan/månaden....

Kvar i badrummet:

A) byta duschdraperiet till ett som inte är för kort.

Svårighetsgrad 0. Krånglighetsgrad 5 (måste ta ned det som har fläckar & som är för kort. J...a tur det var fläckar så jag kan byta...) - och sen bara det att 1) komma ihåg att ta med det & kvittot (!!) till COOP - och sen 2) få tiden att räcka till nån dag och sen 3) komma i håg att åka förbi COOP den dagen jag har 1 & 2.....

B) Skruva upp duschstången

Svårighetsgrad 0. Med finfina kakelborren går det som smör!

Krånglighetsgrad 2 - det var det där med att vara hemma INNAN 22 nån dag. Som i dag - men vad händer - jag sitter på jobbet och bloggar!

C) Ordna handfatet (rörmockarklanten måste ju varit blind - så j...a snett är det.

Svårighetsgrad 5. Krånglighetsgrad 711 eller nåt.

Måste ta den blandaren - ta bort silikonet - ta upp större hål - mickla utav h.....e med den där stången som stänger proppen (går det att förstå vad jag menar????) - sätta tillbaks handfatet RAKT OCH FINT - montera tillbaka blandaren - sätta silikon igen - och det värsta av allt: montera lådan till skåpet. Som jag inte ens fick den själv....

D) Sätta upp handdukshållaren som inte ska hålla handduken utan duschdraperiet.

Svårighetsgrad 0. Krånglighetsgrad 1. Det var det där med hemma innan 22...

E) Montera badrumslampan.

Svarighetsgrad???? Krånglighetsgrad??? Jag trodde det skulle vara hur lätt som helst. Jag har ju mina superduperkakelborrar!! Till hjärnan kopplade in sig själv med påpekandet; det är betongvägg bakom! Ops. Jag har (såklart) en sjuhelvetes j....a bra STOR gul väldigt kraftig RIKTIG slagborrmaskin. Som gör RIKTIGT bra hål. FORT. Det är bara det att den ibland lever sitt eget lilla liv. Typ - hoppar till. Och det tror jag inte närmaste kakelplatta skulle tycka vore så himla kul.

Så just nu har jag bara "hur få till utan sprick i kaklet"-ångest - dvs jag är handlingsförlamad.

Puh. Det tog på det här.

Så här är det alltså. Min avdelningschef (som är ca 45??, ca 190 lång och ca 100 panner) och jag har ett vad pågående, eller en tävling, eller utmaning eller vad man ska kalla det.

Och ta då i beaktning att jag är 164 och väger 54 kg...och tjej.

Den 1 maj ska vi se vem som tar flest armhävningar. Superbarnsligt - javisst - men ändå.

Mackan är mest rädd för att få muskelbristning (han verkar ha lätt för att få det...).

Jag är mest rädd för att bygga bort de små bröst jag har kvar...

Dags för första hoppträningen för Harald på Ålsta. Oj - vad nervös jag var.....

Men det gick alldeles utmärkt. Helt fantastiskt bra faktiskt. Vi var ju inte direkt en "homogen" grupp för att säga så; ett galet fullblod (Haralds ord - inte mina), en kallblodstravare (som inte bara hoppar bra kan jag lova!!!), jag med min lilla portugisiska tjurfäktningshäst - och "äntligen en med lite kvalitet" (återigen Haralds ord), och han menade då Fizzie som är 4 och efter Feliziano. Hon behövde endast lyfta lite på tassarna så var hon över.  MIn lilla portugis vinglade lite i början - vi "vägrade" även på ett hinder men det var nog mest ryttarfel - och sen på slutet fick vi hoppa en hel bana (hela 7 hinder - på ca hela 60 cm!!). Då var han även lite "på hugget" och på några hinder sög han riktigt bra, och vingligheten försvann. Det känns som han tycker det börjar bli roligt att röra ordentligt på sig!  

Jag fick massor med beröm - eller hästen då alltså - över hur cool och snäll och söt och rar han är - så jag var så mallig så jag höll på att spricka itu!

Harald tyckte han hade bra inställning till arbetet, så nu kommer jag vara med fler gånger framöver!!