Jag dricker kaffe fast magen kommer explodera (men det är så gott och nu är jag faktiskt bra igen). Och det är ju fredag så jobbet lär inte bli lidande i alla fall.

Jag längtar vansinnigt efter gubben som kommer hem vid midnatt.

Jag bloggar på arbetstid för just nu är jag så frustrerat över att jag inte fattar vad jag ska fylla i var i vårt nya faktureringssystem - och jag måste be värstaste superdrygaste kärringen om hjälp - hon har förmågan att få mig att känna mig som en snart ihjältrampad myra....

Så tuff är jag...

Det blev ju så i maj att jag sålde honom.TIll vad verkade vara världens bästa familj i Danderyd.

Jag var där några gånger - hjälpte flickorna lite - kollade på nån hoppträning. Kollade då pålle blev 2a på KM efter bara en månad eller så i deras ägo.

Sen blev han sluppit ut i sommarhagen med alla andra - sprang som en galning och tyckte livet var underbart. Och betäckte. Och betäckte. Och betäckte.

Analys visade att han hade testosteron på 462 picomol per liter blod. Alltså helt klart klapphingst. Och sen blev han besvärlig att hantera. Han som var världens mest väluppfostrade kille. Hörde till och med via ett annat stall att de var rädda för honom - tjejerna som jobbade där. De satte till och med kedja i munnen på honom - men HALLÅ!

Sen drog det hela ut på tiden - operation eller hävning? Och sen i slutet på augusti fick jag hem honom igen. Och vips blev jag 90 000 SEK fattigare och ett lån till farsan rikare....

Och inte bara det - de ville helst ha en hel hög extra pengar för stallhyra och så - hur FAN kan man ha mage att begära mer än vad man ger för ngt som man därtill lämnar tillbaka i dåligt skick?

Det jävliga var att familjen hade mage att lämna en skadad häst, utan förklaring till varför, jo - de nämnde att han hade stegrat sig och gått omkull - men enligt andra källor hade han redan skadan innan. Han fick inte med sig höger bak då jag red honom första dagen han var hemma - hade en ordentlig lårkaka - sen efter någon vecka försvann den och avslöjade en muskelbristning vid lårbenet.

7 veckor konvalecens.

Kompetens är ngt som man ska vara väldigt rädd om.

Det finns massor att skriva om jobb, privat, familj, häst, hund, vänner, boende etc etc etc. Men det får vänta ett litet tag till.

För nu ska jag

1) fika

2) avsluta jobbet för dan

3) åka och titta på stallet där jag tror pålle kommer bo från nästa helg.

Spännande värre! Nya stallet alltså. Och senare i helgen blir det inridning av Lusitano/halvblodskorsning Cervantes - min tränares bebis.

Men i och med att jag tydligen slarvade bort novembers interneträkning (fast inte decembers) så har tele2 stängt av mitt abonnemang....och nån uppdatering kommer inte förän på måndag.

Hoppas jag överlever inridningen då. Hu och hu!!

Oj vad skönt - ska alldeles strax be datan gå och sova tills i morrn och dra mig härifrån. Har varit segt hela dan - fast jag har varit duktig och verkligen ansträngt mig för att inte falla ihop helt. Jag har fått gjort en hel del.

RIngde medryttaren - som nu nästan måste kallas ex-medryttaren. Hon har mycket i skolan. Och det är väl kanske lite tråkigt att rida en häst som ska flytta när som helst.

Hoppas hon vill komma och vara hästvakt sen i sommar eller så. Kan vara bra för henen oxå - stå på egna ben.

Vovven ska hämtas hos dagmatte strax och sen bär det i väg till stallet. Och i dag är det hoppning. Hoppas pålle är pigg - jag behöver lite energi!

P&K!

Hm. Har funderat länge nu. På att börja skriva lite igen. Det har ju hänt så mycket! Det händer saker hela tiden! Jag blir alldeles snurrig!

Jag har förstått att då jag började för (hjälp) snart 3 år sen var det ett steg i riktningen "ta tag i mitt liv". Men jag hade verkligen ingen aning hur mycket jag skulle komma behöva ta tag i det. Livet alltså. För jag har verkligen gjort det det senaste året.

På senaste tiden har jag tänkt en del på att bloggen kan vara ett bra sätt för familj och vänner (alla de som jag så gärna vill ha kontakt med men som jag sköter kontakten med på ett uselt sätt) att följa med på vad jag gör - typ i vilket land jag bor och sånt...

Hm. Så jag kör väl i gång igen dådå.

P&K!