I morse var jag Fiat-försäljare. En gubbe kom bort till mig då jag tankade min lilla fågelskit och undrade om jag var nöjd med den. Och det är jag såklart. Så hans fru som har tjatat om att köpa en sån kanske kommer sluta tjata snart. Jag var väldig positiv. Men sen är jag lite småkär i min lilla fågelskit oxå... :-)

Och sen har jag fått höra att jag har varit nåns inspiration att sluta röka i dag. Det kändes väldigt bra att höra. Nästan som att rädda livet på nån juh!! Och jag fick en kram oxå - och det är aldrig fel :-)

Och sen har jag pratat med kompis Eric läääänge i dag. Väldigt trevligt. Jag förvånas hela tiden över hans förmåga att ge mig reflektioner som jag så sårt behöver. Eller inte behöver, men som är väldigt givande att höra.

Sen har jag fått höra "vad skulle jag gjort utan dig" i dag - och vad svarar man på sånt? Det jag gör och är försöker jag till så stor del som möjligt att vara helt ovillkorligt. Det hänger säkert i hop med att morsan var en sån person som det alltid hängde med några villkor med. I det mesta. Så jag har blivit lite tvärt om. Tror jag i alla fall.

Nej - nu ska det sussas och drömmas sött om mitt eget livs levande lyckopiller som just nu är i mitt hemland och jobbar. Det är mycket bra med den killen. Och mycket som rör till det i skallen på mig. Men i och med att det är såna tider för mig nu så kan jag väl likagärna röra om ordentligt....

Nattis :-)

Pålle och jag var på skrittur i nästan 1 timma i dag. Fast det blev faktiskt  lite trav och några galoppfattningar oxå. Han var så fin så fin som bara den. Coola killen. Och i går var jag ute på samma runda med Ingeborg. Lika härligt då.

Sen red jag Ingeborg i ridhuset. Det går bättre och bättre - men jag kan inte påstå att jag är supernöjd med min prestation. Men jämfört med förr är det stora framsteg.

Har några idéer till hur jag ska göra med pålle från 1 april - men i kväll är det faktiskt alldeles för sen....det får bli "sen"...

...rätt svag. Vill inte riktigt vara med nu. VIll helst bara känna trygghet, värme, hud, kärlek, lugn.

Fast just nu finns inte det. FInns bara jag.

Varför är det så svårt ibland?

Och mest av allt just i dag är jag så jävla trött på att tro på folk. Och att sen i nästa sekund bli besviken. Jag får inte i hop det. Jag vill inte vara en som inte tror på de omkring mig. Jag vill så gärna lite på de omkring mig.

Men hur kan jag undvika min känsla av besvikelse när löften och ord faller platt till marken - och när ord som sägs ena dagen inte hänger i hop med det som sägs andra dagen?

Jag vill ju bara känna mig trygg...

Jag vill så gärna vara positiv...

Jag vill känna mig stark...

Fast just i kväll är jag inte särskilt kaxig inte...

...det var i måndags jag hade flyt. Nu är det komplett stiltje...

Från att ha 1 som VILLE köpa hästen, 1 som skulle passa perfekt som hästägare (provridning bokad) och 1 som letar - så har jag nu.... 1 som kanske bara kan tänka sig att hänga med och titta lite...

De som VILLE köpa har nu andra på gång...och dessutom har jag fattat att de faktiskt inte har nån aning om vad de håller på med. Synd.

Hon som skulle bli perfekt som hästägare har fått sjukdom i familjen. Jag ska skicka ett mail till henne - men inte just i kväll.

Blev väl inte så lycklig direkt..

Mer som BLÄH och FAN och SKIT OXÅ!!!!

Det blev lite mycket tankar och trötthet i dag - och mail med potentiella hästköpare - så jag ringde Ulrika och frågade om hon kunde mocka lite snabbt. Så tar jag båda hennes hästar i morgon.

Jag är sjukt trött just nu. Har varit det sen jag kom från jobbet. Hade ett långt samtal med en kollega och sen ett till med personalchefen i dag - jag fattar fortfarande inte - eller jo jag fattar men har svårt att acceptera - att all den här tankeverksamheten kräver så ENORMT mycket energi.

Hur kan jag bli tröttare av att tänka än av att slita hund i stallet en hel helg?

Har ingen särskild matlust men nu ska jag inte gå ned mer i vikt (ligger nu mellan 54 och 55 kg) så det får bli pulver med mjölk och ett par ägg extra. Så jag får i mig nånting även om det inte är det allra vettigaste.

Ska bara städa lite och diska lite sen ska jag se om jag har turen att få chatta med mitt guld som är i Norge nu.

Sen är det nog sova som gäller.

Kommer inte in på Facebook nu. Fick meddelande från en gammal (hehe - yngre) flamma - eller vad jag nu ska kalla honom - vi har mailat lite nu men jag kan inte svara på det sista om jag inte kommer in. Och just nu vill jag alltså gärna svara. Blev lite överraskad över att jag reagerade positivit på kontakten men det är väl det att det ändå är rätt trevligt att tänka på att det finns folk som tänker på mig. 

Och just det i det hela att jag faktiskt är förändringsbar. Rätt coolt. Då finns det liksom hopp.  

Som att jag just nu faktiskt bara kan släppa det att behöva svara - jag kan faktiskt svara nån annan dag. Eller vecka. Eller år.

Eller vad ska man säga? Vem tror att singlar nu för tiden har blivit så desperata att man tycker gratis dejting är värd att marknadsföra? Är inte alla dejter "gratis"...? Utom de hjärtkrossande....

Är jag korkad nu? 

Det är kvävjande. Känns som långsamt rinnande isvatten i bröstkorgen. Så långsamt att det blir svårt att andas. Och illamående. Det gör ont. Jag tar mig i att spänna käkarna.

Det är absolut ingen känsla jag gärna frivilligt igen vill känna.

Don´t break my heart. My achy breaky heart....

(och by the way - världens sexigaste countrysångare ser ni här...)