Världens bästa stallägare ringde i morse och berättade att pålle nu har 37,9°! Strålande! Men jag fick en liten hjärtattack först - min hjärna hade inte vaknat så jag tänkte först 39,7!?!?! Och jag kunde inte FÖRSTÅ varför de ville han skulle gå uti sjukhagen med FEBER! Men hjärnan kom i gång och jag fick ringa upp och säga att SÅKLART han ska få gå ut.

Så jag åkte även till SLU - och körde såklart vilse (har aldrig varit där) bland de ytterst skrämmande betongklumparna som utgör veterinärklinikerna och lämnade prodprov för analys.

Och kom för sent till jobbet. Såklart.....

Ulrika (mesta stallägarängeln i världen) ringde på morgonen och hade tempat Xijade. 38,6°. Det var inte sååå farligt, men han fick ändå stå inne under dagen.

När jag kom ut tempade jag första jag gjorde: 39,2°!!! INTE bra alls. Och han hade varit superhängig hela dagen. Och båda bakbenen var väääldigt tjocka! Vi pratar om en häst som ALDRIG är tjock i NÅGOT ben NÅNSIN! Jag ringde först vet Bosse, som det inte gick att få tag på. Sen blev det att ringa (eller dvs lämna meddelande på mobilsvar) jourhavande distrikstveterinär i Enköping - och under tiden jag väntade på svar så mockade jag och gick lite med honom bara så han skulle få se nåt annat än boxen. En väldigt trevlig (väl - på rösten i alla fall) vet ringde och sa att hon skulle vara där om 2,5 (TVÅ OCH EN HALV) timma. Låååång tid...

Sen blev han sämre. Ett tag stod han och skakade i hela lilla sig - stackars liten sötnos! Ny tempning: 37,9°!!!! Ut med han litegrann - jag var rätt skärrad så jag bölade lite ute i mörkret och sen ringde jag veterinären igen och var lätt hysterisk på rösten. Hon ringde upp direkt - endast 1 timma kvar så skulle hon va hos mig.

Sen lämnade jag honom inte ensam - det blev gos och klia och morötter - och han var nog aldrig dödssjuk för han både drack och åt med stor glädje.

Vet Monika kom - såg - lyssnade- klämde - kände - tog blodprov - och satte Metacam. Och förklarade att det hade varit en del fall på senaste tiden med feber, hängighet, torra hästar (=uttorkade) där Metacam eller Finadyn hade "löst problemet". Vet Monika var lika trevlig öga mot öga som hennes röst lät per telefon.

Vid 23 hade han 38,5°. Jag andades ut och åkte hem.

Min matglada lilla portugis hade inte ätit upp sitt hö! Massor kvar! Och han var superhängig.

Temperatur = 38,7° - inte mycket till feber men ändå.

Det blev lätt arbete på linan i endast 15 minuter, och efter det åt han i alla fall upp sitt hö med god aptit. Han verkade lite gladare.

Jag hade kvällsfodringen - och han käkade direkt när han fick sitt kvällshö oxå. Det sista jag gjorde var att ta tempen igen - 38,9°!

Frågan är varför han har feber. Han fick ju en superkänga av Dior i mellandagarna - som delvis tog på kanten på käken (ganaschen), men svullnaden har gått ned. Han kanske har fått nåt skit inne i munnen efter den smällen??

Vi få se hur han mår i morgon.

Hade stallet på morgonen.

Normalt brukar hästarna gnegga och vara riktigt hungriga när man kliver in genom stalldörren, men de hade nog inte sovit så mycket - de var alldeles smala i ögonen allihop! Sen berättade Ulrika att Belize hade haft kolik, så det hade vari tliv och röra fram tills midnatt eller så - och lyset hade varit tänt tlls 0230. Då förstår man att de var trötta - pållarna.

Nåja. Vi löshoppade totalt 6 hästar. Banan för dagen var 2 studs (kryss) och sen ett språng och en oxer ut. Xijade var först. Vääääldigt trött pålle. Men i dag "höjde vi ribban" - eller bommara - och han smet över 110 cm utan problem. Men inte direkt med världens sug då då. Nästa gång får det bli endast 2 hinder - för att göra det "lite lättare". Men duktig var han!

Hade morgon och insläpp i stallet. Snälla söta rara Sara kom och hjälpte mig på morgonen!!

Sen red vi ut - Sara och Ulrika och jag. Jag kan så klart inga vägar än, men vi red i alla fall "ut åt Aspvik". Red förbi stora fina Aspvik.

Det var perfekt underlag - inte så fruset att det var hårt - men tillräckligt på gång att frysa så att det inte var blött och lerigt. Vi var ute i 1 t 20 min, skritt - lite trav - ett par galopper - och lite klättring.

Vi gjorde våra första sjänkelvikningar i trav!!!! Jag kollade med Sara för säkerhets skull - "är han rak nu? Och får han med sig alla benen nu??" - och det gjorde han! Lilla guldklimpen! Jag kunde även flytta nåt steg i galoppen.

Världens coolaste lilla Lusitano! 

Övningar:

• sjänkelvikning i skritt på rakt spår  - jag har dock svårt att rida honom rak - ytterbogen skjuter ut.  
• sjänkelvikning i skritt på volt och nu kan jag av nån väldigt konstig anledning hålla honom spikrak. Fick öva in känslan att framdelen leder samt att känna inre bak.
• sjänkelvikning i skritt kombinerat med serpentin med 3 bågar. Tror det gick bra.
• första embryo till något som kan vara längning i traven. Lilla killen KAN sträcka ut sina framben i traven!! Hans trav är lite markbunden och han lyfter benen fint upp - med knälyft - men han sträcker inte gärna fram dem så bra.....än. Kan ha lite att göra med att han är Lusitano kanske??
• Lite "full fart" i galoppen oxå! Hans galopp är mycket mycket bra!!

Viktigaste hemläxan:

INTE sitta och tjuvsjänkla hela tiden! Gå betyder gå tills annan signal ges. Mycket viktigt att han lär sig att behålla gångarten själv! Jag får öva massor på det!!

Criccos åsikt i dag:

Cricco var väldigt nöjd med mig och häst. Både sits och ridning är betydligt bättre än i mitten på november, och hon tycker han utvecklas för varje gång.

Min åsikt i dag:

Jag SKÄMS att jag sitter och tjuvsjänklar! Fy på mig!

Jag jobbar nästan varje sekund med min sits och är inte nöjd....än....men det är klart jag märker att jag har bättre takt i traven exv.