Ulrika (mesta stallägarängeln i världen) ringde på morgonen och hade tempat Xijade. 38,6°. Det var inte sååå farligt, men han fick ändå stå inne under dagen.

När jag kom ut tempade jag första jag gjorde: 39,2°!!! INTE bra alls. Och han hade varit superhängig hela dagen. Och båda bakbenen var väääldigt tjocka! Vi pratar om en häst som ALDRIG är tjock i NÅGOT ben NÅNSIN! Jag ringde först vet Bosse, som det inte gick att få tag på. Sen blev det att ringa (eller dvs lämna meddelande på mobilsvar) jourhavande distrikstveterinär i Enköping - och under tiden jag väntade på svar så mockade jag och gick lite med honom bara så han skulle få se nåt annat än boxen. En väldigt trevlig (väl - på rösten i alla fall) vet ringde och sa att hon skulle vara där om 2,5 (TVÅ OCH EN HALV) timma. Låååång tid...

Sen blev han sämre. Ett tag stod han och skakade i hela lilla sig - stackars liten sötnos! Ny tempning: 37,9°!!!! Ut med han litegrann - jag var rätt skärrad så jag bölade lite ute i mörkret och sen ringde jag veterinären igen och var lätt hysterisk på rösten. Hon ringde upp direkt - endast 1 timma kvar så skulle hon va hos mig.

Sen lämnade jag honom inte ensam - det blev gos och klia och morötter - och han var nog aldrig dödssjuk för han både drack och åt med stor glädje.

Vet Monika kom - såg - lyssnade- klämde - kände - tog blodprov - och satte Metacam. Och förklarade att det hade varit en del fall på senaste tiden med feber, hängighet, torra hästar (=uttorkade) där Metacam eller Finadyn hade "löst problemet". Vet Monika var lika trevlig öga mot öga som hennes röst lät per telefon.

Vid 23 hade han 38,5°. Jag andades ut och åkte hem.