Det blev ju så i maj att jag sålde honom.TIll vad verkade vara världens bästa familj i Danderyd.

Jag var där några gånger - hjälpte flickorna lite - kollade på nån hoppträning. Kollade då pålle blev 2a på KM efter bara en månad eller så i deras ägo.

Sen blev han sluppit ut i sommarhagen med alla andra - sprang som en galning och tyckte livet var underbart. Och betäckte. Och betäckte. Och betäckte.

Analys visade att han hade testosteron på 462 picomol per liter blod. Alltså helt klart klapphingst. Och sen blev han besvärlig att hantera. Han som var världens mest väluppfostrade kille. Hörde till och med via ett annat stall att de var rädda för honom - tjejerna som jobbade där. De satte till och med kedja i munnen på honom - men HALLÅ!

Sen drog det hela ut på tiden - operation eller hävning? Och sen i slutet på augusti fick jag hem honom igen. Och vips blev jag 90 000 SEK fattigare och ett lån till farsan rikare....

Och inte bara det - de ville helst ha en hel hög extra pengar för stallhyra och så - hur FAN kan man ha mage att begära mer än vad man ger för ngt som man därtill lämnar tillbaka i dåligt skick?

Det jävliga var att familjen hade mage att lämna en skadad häst, utan förklaring till varför, jo - de nämnde att han hade stegrat sig och gått omkull - men enligt andra källor hade han redan skadan innan. Han fick inte med sig höger bak då jag red honom första dagen han var hemma - hade en ordentlig lårkaka - sen efter någon vecka försvann den och avslöjade en muskelbristning vid lårbenet.

7 veckor konvalecens.

Kompetens är ngt som man ska vara väldigt rädd om.