"Min" snickare hade en kille med sig första dagarna eller så då de började lägga nya golvet (alltså i mars/april där nån gång). En ung kille. Väldigt läcker (ja man FÅR säga så). Som jag var säker på att jag hade sett nån stans. Kände mig såklart som en idiot då jag frågade - men jag var bara tvungen. Jag kommer fortfarande inte i håg i vilken sammanhang jag har sett han eller om jag ens HAR träffat honom - vilket irriterar mig nåt fruktansvärt - men i dag fick jag i alla fall ett meddelande från han på FB. Det var riktigt roligt! (Ja alltså - meddelandet i sig var inte så mycket annat än att han nu är på FB - men det var roligt att få ett!).

Men shit - nu som jag har skickat ett svar till honom lär han ju komma åt alla mina JÄLVLIGT fula kort som jag har på mig på FB. Haha - då får han ju roligt ett tag i alla fall!

Jag plockade bort en "vän" på FB nu.  

En av dessa potentiella bra - som lät så bra - som skrev så bra - som nu har varit väldigt tyst - dvs tyst längre än den tid (rätt ospecifierat dock) jag själv har som gräns för att hålla intresset uppe. Dvs - är han inte mer intresserad än att han vill ta tag i saken och börja prata etc - ja då tappar jag själv intresset.

Och jag ids inte tjata. Låt gå att jag är desperat singel - men inte sååå...

Fast just nu just i dag är jag mest jävligt trött på att hålla på och såvitt börja lära känna en massa människor. Som säger jamenvisst ska vi höras/ses. Utan att det blir ngt av det. TRÖTT PÅ DET!!

Och jag GÖR inga 1-night stands. Nix pix.

Har pratat lääääänge med havsfararen. Han mailade. Flera mail. Så då var det bra läge att prata. Han har en märklig form av klokhet i sig. Snäll. Just nu är han hemma men åker ut igen om en vecka. Det är svårt att hitta tid att träffas, och långa avstånd ger ju viss distans, men vi har i alla fall sagt vi ska höras igen om ett par veckor. Inga löften - vi är bara helt överens om att hålla det öppet.

Det var riktigt trevligt i alla fall att prata med han. Och sen säger han så trevliga saker. Om mig. Alltså som jag gillar. Exv att muskler och en stark kropp på en tjej är helt ok - rent av sexigt. Tycker han då i alla fall. Och det känns skönt att höra.  

Om det nu finns 1 kille som tycker så - ja då kanske det finns fler?

OK - jag vet att det enda beständiga här i livet är att allting förändras.

Men varför måste FB ändra så mycket? Så ofta? Mina Awaiting Your Click som jag inte har hunnit kolla på ordentligt och som jag hade i går har försvunnit i dag!! Bl a en 25-årig "hunk" från Örebro.....som oxå behöver operera ögonen.... 

I bland slår tanken mig att jag nog ALDRIG kommer hitta en kille i min egen ålder. Jag tror jag har blivit lite lätt skadad, bl a av min arbetsmiljö. Snittåldern på killarna i produktion och konstruktion är väl nånstans runt 29,5.  Det är ju dem jag ser varje dag - det är det ögat är van vid.

Ex-mannen var i och för sig 8-9 år äldre än mig - men han såg verkligen (helt sant - inte bara i mina ögon) betydligt yngre ut än så. Fast inte nu längre - med växande mage kommer även åldern krypande.

Jag blir faktiskt lite orolig över hur snedvriden min egen "självbild" är när jag tittar genom killar på FB och Q500 och tycker att de flesta som är runt 37/38 ser ut som ... 45-åringar. Skäms lite för att skriva det.

Sen ÄR jag just nu rätt "ytlig" när det gäller KROPP - jag vet. Kroppsfixerad. Fast jag var INTE det under de 2 åren jag klarade av att gå från 51 kg till 74 kg....tyvärr. Aldrig nånsin att jag vill hamna där igen. Sen vet jag såklart att om jag nu skulle träffa nån - med superrätt kemi - om jag skulle bli sådär kemiskt hopplöst förälskat (fast jag tror man inte blir lika knasig "med åren"....) utan nån egentlig anledning - så spelar det ändå ingen större roll.... 

Men jag är fortfarande inte där - bara desperat singel - och då kan jag leka vilt med kravspecifikationen så länge!

Jag har fått en ny som har klickat Yes på mig - på Are You Interested.

Han behöver DEFINITIVT en laseroperation av ögonen. 19 år.

Relationship status "it´s complicated with (ja - nån)"

Looking for "whatever I can get"

Uppenbarligen finns det då personer som är mer desperata än jag. 

Tack tack.

Eller så gillar han bara väldigt mycket att latja runt.

Fri tolkning..... ;-)

Ojdå. Gick in igen på "awaiting your click".

FB har gjort någon typ av ändring - måste ha gjort det - för nu har jag plötsligt 23 som väntar på mitt klick. Av dessa är 9 stycken inte anonyma - men bland dem är det 19-åringen som jag skrev om "der uppe" och en är en gammal arbetskompis som säkert hittade mig när han surfade runt bland tjejerna. Men 7 stycken som jag inte har fått meddelande om.

Hm.

Måste nog titta lite på dem.....

En av dessa dessa applikationer som jag tog bort men som jag la till i takt med ökande desperation. 

Man får ju uppdateringar om vad som händer dådå.

In total, you were reviewed for dating 229 times and 31 people expressed interest in you. Vem?
You are more desirable than 97% of 30,697,545 people. Tack tack tack tack - låter ju alldeles utmärkt tycker jag.

Recently you were viewed 6 times and no people expressed interested in you. Inte lika roligt.

Review your dates (vilket då var en klickbar länk i mailet). Sen när jag klickar på den får jag bl a detta:

Alltså. Då ska jag klicka Yes or No på x antal potentiella killar som det inte står någon ålder på (ålder ä oviktigt - eller?) för att se vem av dem som evetuellt har klickat Yes anonymt på mig - jag kan själv välja anonymt eller let them know. 

Stackars 22-åringar (som kanske har en bild där de ser äldre ut) om tanten klickar YES på dem och väljer let them know.... Jag vet i alla fall hur jag känner mig när 50-åringar klickar på mig. NOT KUL!!!

Vet inte om jag vill ha kvar den applikationen.

.. i alla fall. Men han ska ringa skrev han. Det är lugnt. Känns riktigt bra att sprida tankarna lite.

Känns INTE bra att tålamodet inte finns. Men men - om jag nu skulle träffa på något bra så är det ju bara det att jag vill veta OM det skulle kunna vara något bra. Vill veta fort. Varför slösa energi på ngt som INTE skulle vara bra?

Det här är antagligen en reaktion på de gånger jag har känt mig "bränd". Lilla naiva jag? Alltså där det har varit för mycket skrivande (även snack) fram och tebaks med till viss del fööör mycket utelämning av mig själv (skriver man så?).

Första gången....år 2000. Den sved. Ordentligt. Sen nu i år - ett par tre gånger - men jag börjar förhåppningsvis lära. Fast det ÄR inte roligt att få mail från nån som verkligen absolut vill träffas - och sen knäpptyst i flera flera veckor - och sen då jag gick in på profilen så har ju killen för fan ändrat status till gift!! Men hallå! Efter 1 månads skrivande och inte sagt ett knysst?

Ärligt, rakt, schysst ska det va.

Säger jag - som faktiskt inte har svarat på ett antal flörtar..... Kanske ska städa framför egen dörr och klaga sen?

Mail från Meet new people på FB. En av de applikationerna jag tog bort för länge sen. Som jag sen la till för ett tag sen. (Just det - mer desperat singel nu än då....).

Someone is flirting with you. Click here to see what that person says.

Jo du. Inget kort. Inget namn. Ålder 99. Men HALLÅ! Såååå desperat är jag väl ändå inte...