Det går framåt. I dag har jag borrat 5 hål i min lägenhet. 1 hål i taket till taklampan och 4 hål i ena hallväggen att fästa 2 skoskåp med. Jag har ett skåp och ska köpa ett till. Tänkte jag. Det är bara det att jag kollade Ikea EFTER att jag hade borrat mina fina hål - och skåpet har SÅKLART utgått ur deras sortiment.

Jävlar.

Blocket kanske.....?

Här skriver jag hyggligt mycket ur hjärtat - inte ett jävla skit om mode och nagellack (annat än att du inte hittar sånt på mig) - och sen är det nån som skickar en kommentar "hej - vill du ha fler besökare på din blogg? Bli medlem av gratismode....".

Yeah. Just NOT my style.

....och bloggen var dessutom skitdålig.....

YTLIGHET!! Fuck off...

Läste nämligen i dag att vrede är en positiv känsla - därav utbrottet...

..eller jag utsatte det. Jag hade mötet - genomgick det - men det avslöjades inget igenkännande från varken hennes eller min sida.

På nåt sätt ville jag inte störa, inte ta chansen på att bli uppfattat felaktig, inte tränga mig på i en verklighet jag inte var öppet inbjuden att delta i.

Om det låter flummigt - skit i det då.

Jag (och hon) vet nog vad jag menar. Det räcker.

Jag tänker inte skriva var jag har hämtat det här ifrån. Varför jag inte tänker göra det vet jag inte riktigt - men det bara känns så. Jag tänker inte hellre förklara varför jag har stulet just dessa - det bara är så.

Det falska jaget är en strategisk summa av människans överlevnadsmekanismer och med hjälp av detta överlever människan situationer som annars hade varit omöjliga att överleva. Hon är alltså totalt hänvisad sin egen överlevnadsstrategi! Hela hennes liv byggs upp kring den och är beroende av den. De psykiska beslut som hon fattade i barndomen håller även i vuxen ålder. Hon har blivit en person som försöker lyfta sig själv i håret. Hon lever likt ett flarn som försöker styra strömmens riktning i stället för att lita på strömmen och låta den bära henne. Hon litar inte på livet utan har tagit det i egna händer. Hon har blivit egenmäktig.

Sådan är hennes situation och utgångspunkt när hon kallas ut på resan. Först måste hon avstå från allt hon har byggt upp för att det skall bära hennes liv. Hon måste börja försöka skrota skrota ned det falska liv hon dittils levt. Alla de konstruktioner hon byggt upp i sitt anletes svett måste hon låta rasa samman och i stället lita på någonting som ännu inte finns. Vilken utmaning, vilka krav! Att ge upp sina konstruktioner gör bara den som redan håller på att förgås under dem.

Utbrändhet kan vara den enda räddningen till för en människa som är totalt övertygad om att hennes livsval håller. Den egna styrkan måste först brytas ned, den egna kraften måste bli kraftlöshet.

Här ligger sammanbrottets visdom. Allt äkta mentalt och andligt växande föds ut förvirring, ur att man gått vilse, ur kraftlösheten, ur att man mist kontrollen, genom att man möter sin egen ondska och sjukdom.

...eller vad man nu kan kalla det. Fast det känns mest som positivt - att få ha kontakt och närhet med sine varmare känslor ser jag hellre som en förmån än som en svaghet. Och jag hoppas verkligen min egen utveckling ger mig mer och mer sånt och inte mindre och mindre.

Men jag tycker synd om de som å andra sidan inte kan öppna sina hjärtan för enkla saker här i livet. Som krånglar till det och försvårar och försvarar och även förvränger det till något negativt så att kärleken försvinner.

Det kan vara så enkelt och vackert - som de fina orden och mysiga bilden. Blant annat.

I och för sig kan man fråga sig vilken nytta snön gör nu - i mars - men min mening är juh alltså att snö aldrig är fel.

Jag har sagt det förr. Jag blir såååå lycklig av snö. När det snör känner jag mig nästan som nykär. Hihi. Kan inte hjälpa för det - måste bara öppna själen och ta emot bubblande fnissande lyckokänslor.

Bättre lyckopiller finns (nästan) inte :-)

På internasjonale kvinnedagen. Tenk det da! HURRA HURRA HURRA! Og her i Norge laver snøen ned som om det skal snøs så mye så man aldri skal få en tanke engang på våren...

Vi var bare noen få som spiste veldig god mat i går - dama till fattern er helt suveren på kjøkkenet. Jeg spiste så jeg nesten sprakk.....

I dag skal vi pakke gamle bøker, jeg får sortere ut de jeg vil beholde og så skal resten antagligvis gis bort til loppearked.

Fattern vil gjerne beholde noen diktsamlinger. Jeg leste noen av dem i går - og et par av fra Gunnar Reiss-Andersens samling "Lykkens prøve" syns jeg var veldig veldig fine.

Kommer her:

Til hjertene  

Glem aldri henne

du aldri møtte,

som kanskje møter

dig efter døden.

Glem aldri henne

som kanskje ventet

på å få møte

dig hele livet.

Glem aldri henne

som har din lengsel.

Glem aldri henne

for den du elsker.

Glem aldri henne

for hun alene

er det du elsker

i den du elsker-

Ekko  

"Du sa engang: Det varer nok en sommer,

og siden får vi ta det som det kommer ----,"

Hun ser på ham og slår med parasollen

en slutningsstrek, et punktum ned i vollen.

Han ser på hennes brune bare armer

og svarer: "Kjenn, septembersolen varmer.

Hva som`ren svek, det bøter nu september.

Jeg tror det er en sommer til november!

Men hvad jeg sa i vår, det gjelder ikke.

Dessuten sa jeg det visst heller ikke...

Ditt øies sol som nu er blitt til stjerner,

og knopp og blomst som blev til frø og kjerner,

--- de sier ingen løgn om de må svare,

at allting må forvandles for å vare."

Da svarer hun ham stille: "Det kan stemme

med ordene du sa og helst vil glemme.

De var et frø av tvil, du kastet jord på.

Men nå er de det eneste jeg tror på.

Du sa dem vel som verge mot en fare,

og nå er de forvandlet - for å vare!

Men ulykken for mig, den kan jo stamme

fra en ting bare, --- at jeg er den samme.

Det varer nok, sa du. --- Jeg kunde skreket...

men nei, da ville sommeren ha sveket!

For, ser du, - det var mig som var din sommer,

og går jeg nu, --- så ta det som det kommer."

Så er hun vekk. Han står igjen og stirrer

på løv og frø som over vollen svirrer,

og ser med ett at alt er flukt, i fare

for det å bli forvandlet for å vare.

Siste verset fra Min ungdoms høst  

Du er et morgengry.

Du, lille menneskeknopp,

lukker for mig påny

lukkede verdner op.

Nu i min ungdoms høst

sammen med dig jeg trår

in på en jord som grønnes

av eviglysende vår.

...även om man bortser från det idiotiska i att jag fortfarande bloggar - och bara strunt dessutom - när jag ska upp om mindre än 5 timmar och flyga till Norge.

Men den här var bra. Fattar bara inte riktigt hur det kan vara en nyhet...egentligen...eller??