Vad ska jag säga? Jag har gått från att vara den lätt (...??) desperata singeln jag var i våras till icke-singel - men jag har inte heller nån jag kan kalla en vanlig pojkvän.

Jag träffar en kille då och då - nån dag i veckan eller så - som jag inte förstår mig riktigt på - som är svår att lära känna - som är annorlunda än nån jag har träffat förr - som är så långt från mig på vissa områden det går att komma - men som jag ändå får nåt positivt utav att vara med. Som jag ändå tycker om. Som jag längtar till när vi har sagt vi ska ses. Som jag har en klar känslomässig distans till som till stor del orsakas av han själv genom vissa sätt som han är på. Jag vet inte om det är medvetet eller inte från hans sida - jag vet egentligen väldigt lite om vad han tycker och tänker om mig - men jag känner inte så mycket krav och det gör att jag ändå känner mig avslappnad och kan vara mig själv till ganska stor del. Men inte helt. Men det att han är grymt skön fysiskt sätt och att jag tänder som fan på han gör att det fungerar - och han håller om mig på ett sätt som känns äkta och det är väldigt härligt. Och just det där att kunna krypa tätt intill - ha mest möjligt hud mot hud - känna varmen och mjukheten från huden i läpparna är nåt som jag absolut behöver väldigt starkt. 

Det som är mest knäckande på "killfronten" är att några av de killar som jag har haft kontakt med senaste året - och som passar bäst in i kategorien "potentiella seriösa heltidspartner" - verkar försvinna från jordens överflata efter en viss tid och kontakt... Personligen tycker jag det är grymt oartigt, direkt elakt och jävligt fegt att först meddela klart och tydligt att - YES - jag vill absolut träffa dig - för att sen försvinna in i en oförklarlig tystnad. Ett sånt beteende ger hos mig utslag i ett flersidigt tankemönster. Dels ger det mig en knäck rent mentalt - vad är det för fruktansvärda dåliga egenskaper eller sidor jag har som gör att det så lätt går att använda stora tysta nobben - varför kan det vara så svårt att bara meddela ärligt - nej tack - du är inte min typ i alla fall nu som jag har lärt känna dig mer? Dels föder det vissa av mina absolut mest primitiva sidor - vilket gör att jag i fantasin har spöat skiten ur ett antal av dessa det senaste året. Ren aggresion alltså. Knytnäven rakt i solar plexus (och jag vet jag slår jävligt hårt). Sen blir jag även lätt förtvivlad - vad säger det om min egen intelligens att jag hittar och väljer att ha kontakt med och även får ett stort intresse för personer som så lätt avfärdar mig sen utan avslut? Vad säger det om min förmåga att lära känna människor? Usch.

Jag frågade min dejt om han tycker jag är en stark eller en svag person - han sa medel. Men jag väntar fortfarande på en lite bredare förklaring.

Tidigare har jag antagligen varit väldigt svag när det gäller kärleksrelationer - svag i väldigt många bemärkelser. Jag har inte varit tydlig i vem jag är och vad jag behöver och vad jag kan ge. Jag har haft en inställning till hur jag skulle agera i relationerna som inte är i linje med vem jag egentligen är. Jag har lagt mig själv åt sidan och varit väldigt fokuserad på att få relationerna att fungera på ett sätt som då självklart skulle vara annorlunda och bättre än hur jag bedömde att mina föräldrars relation var - den var alltså inte bra utifrån det jag ansåg skulle vara bra. Jag har haft förhoppningar på vad jag ska få ut av en relation som jag inte har kommunicerat - för att jag inte har varit med killar som det har gått att kommunicera med på det sättet. Jag har även varit rädd för att skrämma bort min partner och bli lämnad ensam genom att vara "för egoistiskt" - dvs tydlig i vad jag behöver.  Så det är i det hela taget inte konstigt att jag har 3 havererade relationer bak mig.

Det senaste året och allt som har hänt (skilsmässa, morsans död, syrrans familjebyggande, kontakten med farsan, mötet med Eric) har fått mig att bestämma mig för att inte fastna i samma mönster igen. 

Ungeför som "jag har bestämt mig"....

Men mitt allra största problem - som jag verkligen sliter med - är att jag trots allt så väldigt lätt får starka band till personer jag har haft kontakt med. Och särskilt på sista tiden. Dubbelusch.

Svaga, varmhjärtade, fåniga människa....

...var inne just nu. Och jag får bara inte ordning på mig själv när det gäller hur jag ska hantera mail från personer jag inte tycker verkar intressanta. Personer = både killar och gubbar.....

Jag har skrivit "aktiv, vältränad"  - men gubbarna verkar inte läsa.... Och sen upptäckte jag att nu som jag inte är VIP längre har mitt åldersfilter ramlat bort. Dvs fritt fram för 40+ alltså.

Sen verkar jag ha aktiverat nån typ av chatfunktion - och nu mår jag ännu lite sämre över att jag inte svarade på de 2 chatinviter (eller vad det kan ha varit) jag fick inom några sekunder. Asjobbigt!!!

Nej - det får bli pausning.....

Jag är faktiskt lite osäker på vad min Uppsaladejt vill med mig. Vet inte riktigt vart jag har han - men just nu - när det är så nytt - så gör det inget. Jag kan hantera det. Jag får liksom det jag behöver och har krav på - just nu - så jag är nöjd. Men det är ändå det här ständiga behovet av att veta. Konstigt. Undrar när jag ska växa ifrån det?

Men jag blev i alla fall väldigt glad över ett sms jag fick från han i dag ... jag frågade om han ville se mig igen - och han svarade bl a med att han längtar redan nu tills nästa gång vi ses. Mmmm!!

Har pratat med han i kväll. Vi ska ses i morrn. Hoppas bara jag får ordning på min insomning (får se om jag får recept på Imovane i morrn) för vi måste ju för f.. kunna sova bredvid varann.

Nu är det i alla fall go natt för mig!

Fick lite skämtsamt skäll i dag att jag inte har skrivit på ett tag. Att jag är en dålig bloggare. Stämmer bra det. Har typ varit rätt så upptagen!

Har varit på dejt....med mer....med en skön, trevlig, småblyg, artig, go, rolig, söt, snygg etc etc etc kille några gånger nu. Och det blir ny träff på fredag. Det är jälvligt länge till fredag tycker jag.

I övrigt då?

En snubbe från Californa vill gärna träffa mig - hade fått meddelande på meet new people på FB. Hur ska han få till det? Han var inte så dum....

På Singelty hade jag fått ett riktigt fint inlägg på min gästbok. Någon har nog blivit sårad ordentligt några gånger....men det var fint skrivit så jag måste ta med det.

Ett litet hjärta står ensamt och gråter.
Sårat många gånger, men ändå det förlåter.
Sliter i det gör många, de bara tar och tar.
Ändå står alltid detta lilla hjärta ensamt kvar.
Lurat av många, de leker med det lätt.
Men aldrig att någon vill behålla det på något konstigt sätt.
Varför vara med i leken, när man inte reglerna kan?
Varför tro på den kärleken, som sägs vara sann?
Varför leka med andras hjärtan när man har varsitt?
Varför är detta lilla ensamma hjärta just mitt?

Hoppas verkligen han hittar en som kan ta hand om honom. Men det är inte jag!

Jag är med på 2 ställen. Q500 (där jag bara är inne väldigt sällan och där jag bara får norrmän i stort sett på matchningarna) och Singelty...

Såg att jag har ett helt gäng obesvarade inlägg i min gästbok på Singelty. Vet inte helt hur jag ska göra. Måste göra rätt för mig men jag vill ju inte såra nån...

Sen är det väl den stora stora funderingen. Nu som jag faktiskt har kommit över min värsta singel-desperation och faktiskt trivs rätt bra och faktiskt har kompisrelationer och ett bättre socialt liv än för några månader sen - ska jag då verkligen vara kvar på sidorna? Jag menar - om jag nu verkligen inte letar Mr Perfect på samma sätt som förr - ska jag inte då kunna klara mig på det jag har på gång?

...och jag har kanske nåt på gång. Kanske...

Men nu är det i alla fall nattinatt - ut och resa i morgon - 2 leverantörer och sen på fredag är det introsnack med diverse på enheten i Bjuv. Ska bli kul. Men sliten lär jag bli...

Och sen på lördag eller söndag ska jag jobba över... Yes - häcken full.

Go natt!

Killar? Ja men det rör på sig men jag vet inte om det blir nåt av nåt.

Han som har varit på semester (som jag hade ett par dejter med) är det tyst ifrån....

Ska träffa en som verkar trevlig men har en annorlunda stil (typ) i morgon...ska ta en öl bara och kolla hur det är att se han. Han har grymt skön röst...

Sen är det lite mail och mess med en som jag faktiskt har träffat...som inte var så dum...men han bor långt bort.

 Senaste automatchningen på Q500 var (vilken överraskning) bara norrmän! Igen! Måste nog snart kolla om jag kän ändra inställningar till att inskränka mig till Sverige och Stockholmsregionen. Typ.

På Singelty har de infört en ny funktion - de visar bild på 12 killar "enligt mitt val". Rätt roligt - slipper söka - och det är bara att refresha så kommer nya bilder. Har fått några mail från några nya (ja - okej - bara ett par dådå) men ingen som jag tycker verkar intressant.

Gäsp - nu är det läggdags!

...annat än att jag bestämt mig för att tacka artigt nej till en norrlänning. Via Singelty.

Inget svar från de 2 nya på FB som jag har skickat meddelanden till. Kanske redan har skrämt bort dem? Inte olikt mig i alla fall...

Shit. Usch.

Är lite förvirrad över mina egna kategorier.... FB har en egen. Killfronten en egen.

Åh shit - det är my name is Earl på tv.... k a n     i n t e    s l u t a    t i t t a..

Så - mycket bättre - TVn avstängd.

Det måste vara ngt fel på Are You Interested. Jag misstänkte det starkt även här om dagen (i går kanske) men i dag är jag absolut 100 % säker i dag - det är ngt fel. Jag har fått över 20 Yes i dag och det kan bara inte stämma. Några såg riktigt bra ut - bl a en riktig tjusig kille SOM BOR PÅ BERMUDA!!!! Typiskt....

Men jag svarade Yes på några - fick ett riktigt snabbt meddelande från en av dem - han började med att skriva "urläckra Guri". Jag ramlade (nästan) av stolen. Han kan faktiskt helt omöjligt veta om han skulle tycka jag var "läcker" - man ser ju för fan bara nyllet på folk!!! Nåja. Får se om han svarar.

En av de andra som jag svarade yes på kommer jag ihåg sen rätt länge tillbaka. Så jag skickade med ett meddelande att han faktiskt hade klickat yes på mig för länge sen....får se om minnet är så dåligt.

Nej - det här GÅR inte! Båda har svarat...must svara nu.

Kollade in på Singelty oxå. En av de jag gillar nyllet på har börjat läsa min blogg (hej hej) och lämnat ett väldigt trevligt meddelande i gästboken. En annan var HÄRLIGT rakt på sak och frågade "finns det nåt intresse att lära känna mig?" Jag svarade att jag just nu har nån jag kanske ska fortsätta med (fast det är lite svårt att säga efter 2 lightdejter iofs). Sen kan jag absolut tänka mig träffa fler men det får nog bli Stockholmskillar (eller nån stans mellan Stockholm, Uppsala, Västerås typ). I och med att jag inte riktigt är tokkär direkt.... En tredje hade skickat meddelande med tydligt intresse - men jag skrev direkt tillbaka att han verkar trevlig men att han nog inte är min typ. Och nu har jag fått svar om jag inte ändå kan tänka mig ge honom en chans? MEN HALLÅ!!!

Plötsligt kände jag min väääldigt långt från desperat singel.....