Vad ska jag säga? Jag har gått från att vara den lätt (...??) desperata singeln jag var i våras till icke-singel - men jag har inte heller nån jag kan kalla en vanlig pojkvän.

Jag träffar en kille då och då - nån dag i veckan eller så - som jag inte förstår mig riktigt på - som är svår att lära känna - som är annorlunda än nån jag har träffat förr - som är så långt från mig på vissa områden det går att komma - men som jag ändå får nåt positivt utav att vara med. Som jag ändå tycker om. Som jag längtar till när vi har sagt vi ska ses. Som jag har en klar känslomässig distans till som till stor del orsakas av han själv genom vissa sätt som han är på. Jag vet inte om det är medvetet eller inte från hans sida - jag vet egentligen väldigt lite om vad han tycker och tänker om mig - men jag känner inte så mycket krav och det gör att jag ändå känner mig avslappnad och kan vara mig själv till ganska stor del. Men inte helt. Men det att han är grymt skön fysiskt sätt och att jag tänder som fan på han gör att det fungerar - och han håller om mig på ett sätt som känns äkta och det är väldigt härligt. Och just det där att kunna krypa tätt intill - ha mest möjligt hud mot hud - känna varmen och mjukheten från huden i läpparna är nåt som jag absolut behöver väldigt starkt. 

Det som är mest knäckande på "killfronten" är att några av de killar som jag har haft kontakt med senaste året - och som passar bäst in i kategorien "potentiella seriösa heltidspartner" - verkar försvinna från jordens överflata efter en viss tid och kontakt... Personligen tycker jag det är grymt oartigt, direkt elakt och jävligt fegt att först meddela klart och tydligt att - YES - jag vill absolut träffa dig - för att sen försvinna in i en oförklarlig tystnad. Ett sånt beteende ger hos mig utslag i ett flersidigt tankemönster. Dels ger det mig en knäck rent mentalt - vad är det för fruktansvärda dåliga egenskaper eller sidor jag har som gör att det så lätt går att använda stora tysta nobben - varför kan det vara så svårt att bara meddela ärligt - nej tack - du är inte min typ i alla fall nu som jag har lärt känna dig mer? Dels föder det vissa av mina absolut mest primitiva sidor - vilket gör att jag i fantasin har spöat skiten ur ett antal av dessa det senaste året. Ren aggresion alltså. Knytnäven rakt i solar plexus (och jag vet jag slår jävligt hårt). Sen blir jag även lätt förtvivlad - vad säger det om min egen intelligens att jag hittar och väljer att ha kontakt med och även får ett stort intresse för personer som så lätt avfärdar mig sen utan avslut? Vad säger det om min förmåga att lära känna människor? Usch.

Jag frågade min dejt om han tycker jag är en stark eller en svag person - han sa medel. Men jag väntar fortfarande på en lite bredare förklaring.

Tidigare har jag antagligen varit väldigt svag när det gäller kärleksrelationer - svag i väldigt många bemärkelser. Jag har inte varit tydlig i vem jag är och vad jag behöver och vad jag kan ge. Jag har haft en inställning till hur jag skulle agera i relationerna som inte är i linje med vem jag egentligen är. Jag har lagt mig själv åt sidan och varit väldigt fokuserad på att få relationerna att fungera på ett sätt som då självklart skulle vara annorlunda och bättre än hur jag bedömde att mina föräldrars relation var - den var alltså inte bra utifrån det jag ansåg skulle vara bra. Jag har haft förhoppningar på vad jag ska få ut av en relation som jag inte har kommunicerat - för att jag inte har varit med killar som det har gått att kommunicera med på det sättet. Jag har även varit rädd för att skrämma bort min partner och bli lämnad ensam genom att vara "för egoistiskt" - dvs tydlig i vad jag behöver.  Så det är i det hela taget inte konstigt att jag har 3 havererade relationer bak mig.

Det senaste året och allt som har hänt (skilsmässa, morsans död, syrrans familjebyggande, kontakten med farsan, mötet med Eric) har fått mig att bestämma mig för att inte fastna i samma mönster igen. 

Ungeför som "jag har bestämt mig"....

Men mitt allra största problem - som jag verkligen sliter med - är att jag trots allt så väldigt lätt får starka band till personer jag har haft kontakt med. Och särskilt på sista tiden. Dubbelusch.

Svaga, varmhjärtade, fåniga människa....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I måndags kväll var potentiell medryttare ute och tittade. Söt trevlig tjej - men hon red inte då utan det gör hon på söndag. Så jag red på utebanan som är lite knögglig men funkar - det blir inget riktigt flyt dock - men hon tyckte han såg väldigt f...

Tränade ju i tisdags. Styrke   . Sen i onsdags - 15 minuter på löpbandet gång (hastighet 6 km/t)  -sen 15 minuters löpning (10,2 km/t) sen 30 min gång (6 km/t). Alltså inte gång GÅNG men promenad. Inte världens hårdaste pass - men svettig blev jag i ...

Röd & Silver i fint skick, har bara några få repor. Den är körd endast 116 mil och bara 4 ggr i år sen i april 2009. Säljes pga bristande intresse. Se http://www.kymco.se/mope/kymco_vitality.html för mer information om modellen.      ...

Det vore väl bra. Att skapa en buffert från i år att ta av nästa år - så att i fall det blir en lika kass vinter som vanligt då så kan man fylla på med lite härlig vinter från i år?    ...

Det flöt på bra på jobbet! Hade nog nästan den bästa dagen hittils (och det säger en hel del) - hade rent av roligt flera gånger under dagen i går.   Kom hem - kastade i mig ett par mackor - kastade in ett par tvättar i maskinerna - kastade iväg ...