....så ENORMT nöjd.

Fast inget blev som planerat denna helgen - fast jag mest har tänkt och slöat - fast jag inte har gjort nåt av det jag innan hade sagt jag skulle göra - känner jag mig bara sååå mycket bättre än i går morse.

Haha - jag har väl kanske fått världens energiinjektion dådå.......!!!

Och hästen är inte halt vid böjning hellre. Och han väger 495 kg.

Nu ska jag iväg till Alexandra och dricka te och prata lite tjejsnack - mysigt värre.

PUSS!!!

Måste skriva lite till innan jag sticker iväg. Var inne på 1a sidan och virrade runt lite - hittade en blogg av en dam med cancer (bröst och lite mer kanske) - den hittade jag via en annan dams blogg - tror de är i samma ålder ungefär.  

Min mamma dog ju i cancer för snart 1 år sen - dvs om 6 dagar är det 1 år sen. Tror jag. Hon fick nästan exakt 1 år kvar av sitt liv att leva efter att hon fick diagnosen - det började med småcellig lungcancer och på slutet hade hon cancer nästan "överallt". Hjärnan, levern, in- och utsidan lungan, höften, lårben. Jag var hemma en del det året - försökte (tyckte jag) att äntligen - efter alla dessa år - att lösa upp spänningar mellan morsan och mig - men det lyckades jag inte med.

Jag reagerade på några saker i dessa damers bloggar och har nu ett behov att skriva om det. (Haha - jag som inte skriver djupa saker)(fast det är inte särskilt djupt heller....)

Hur vi är mot varandra....varför måste vi tala illa om folk - även de döda?

Det ligger i människans natur. Tror jag. Vi är flockdjur som styrs av så mycket konstigt och vi måste komma upp oss här i världen genom flocken och några av oss är sämre eller bättre på att trampa på andra och några är sämre på att förstå att om man öppnar upp sig helt och hållet och bara skriker "kom och älska mig" så är det alltid nån jävel som ser det som sin chans att klättra eller hämta sin styrka på fel sätt från det. Utan att tycka det är ens konstigt.

Så jag pratar illa om min morsa ibland utan dåligt samvete. Hon var till tider riktigt elak - värsta minnet från senare år är när hon inte ens kunde sätta bonusbarnbarnen först när jag verkligen bad om det inför sista julen vi hade i Norge. Snälla mamma - kan du inte vara så snäll och inte bli full på julafton nu som det faktiskt är sista julen med Olas barn? Jo - jag lovar.....

Min morsa var "rödtjutsalkoholist".

Jag har varit så mycket ledsen, bitter, arg och förtvivlad över att jag aldrig kom min mamma nära och när hon till sista andetaget (!) inte villa släppa in mig blev det en stor lättnad när hon dog. Nu behöver jag inte ha dåligt samvete - eller känna den enorma längtan efter att få vara nära. För det finns ingen att vara nära där längre.

Sen skriver väl båda om hur orättvist livet är. Visst - jag kan oxå skämta om det - det kan bli en lättnad ibland att skämta bort eländiga saker som händer med att säga något som är totalt orealistiskt.

För livet bara ÄR 

Tycker jag.

Har väl lite till jag skulle behövt få ur mig men jag har suttit still så länge nu så jag är alldeles kall - ska hoppa i duschen - SEN iväg till jobbet. Blir inte många timmarna men några är bättre än inga.

Riktigt jävla skitväder helt enkelt.

I dag är det havregrynsgröt till brunch....gröt är lite höst- och vinteraktigt tycker jag så det passar bra. Den har kokt länge nu! Som gröt SKA göra....

Sen är det iväg till jobbet (vaddå - i dag med - ja eller kanske för att det inte blev av i går.....).

I går gjorde jag allt jag ville göra - i tankarna. Dvs jag tänkte. Typ hela dagen... Johan har sagt ett par gånger "du ska inte tänka för mycket". Lätt att säga. Jag har inte hittat den dörren i min hjärna som stänger ute tankarna - därför blir det som det blir ibland.

Fast det var helt okej...