Direktlänk till inlägg 5 oktober 2008
Måste skriva lite till innan jag sticker iväg. Var inne på 1a sidan och virrade runt lite - hittade en blogg av en dam med cancer (bröst och lite mer kanske) - den hittade jag via en annan dams blogg - tror de är i samma ålder ungefär.
Min mamma dog ju i cancer för snart 1 år sen - dvs om 6 dagar är det 1 år sen. Tror jag. Hon fick nästan exakt 1 år kvar av sitt liv att leva efter att hon fick diagnosen - det började med småcellig lungcancer och på slutet hade hon cancer nästan "överallt". Hjärnan, levern, in- och utsidan lungan, höften, lårben. Jag var hemma en del det året - försökte (tyckte jag) att äntligen - efter alla dessa år - att lösa upp spänningar mellan morsan och mig - men det lyckades jag inte med.
Jag reagerade på några saker i dessa damers bloggar och har nu ett behov att skriva om det. (Haha - jag som inte skriver djupa saker)(fast det är inte särskilt djupt heller....)
Hur vi är mot varandra....varför måste vi tala illa om folk - även de döda?
Det ligger i människans natur. Tror jag. Vi är flockdjur som styrs av så mycket konstigt och vi måste komma upp oss här i världen genom flocken och några av oss är sämre eller bättre på att trampa på andra och några är sämre på att förstå att om man öppnar upp sig helt och hållet och bara skriker "kom och älska mig" så är det alltid nån jävel som ser det som sin chans att klättra eller hämta sin styrka på fel sätt från det. Utan att tycka det är ens konstigt.
Så jag pratar illa om min morsa ibland utan dåligt samvete. Hon var till tider riktigt elak - värsta minnet från senare år är när hon inte ens kunde sätta bonusbarnbarnen först när jag verkligen bad om det inför sista julen vi hade i Norge. Snälla mamma - kan du inte vara så snäll och inte bli full på julafton nu som det faktiskt är sista julen med Olas barn? Jo - jag lovar.....
Min morsa var "rödtjutsalkoholist".
Jag har varit så mycket ledsen, bitter, arg och förtvivlad över att jag aldrig kom min mamma nära och när hon till sista andetaget (!) inte villa släppa in mig blev det en stor lättnad när hon dog. Nu behöver jag inte ha dåligt samvete - eller känna den enorma längtan efter att få vara nära. För det finns ingen att vara nära där längre.
Sen skriver väl båda om hur orättvist livet är. Visst - jag kan oxå skämta om det - det kan bli en lättnad ibland att skämta bort eländiga saker som händer med att säga något som är totalt orealistiskt.
För livet bara ÄR
Tycker jag.
Har väl lite till jag skulle behövt få ur mig men jag har suttit still så länge nu så jag är alldeles kall - ska hoppa i duschen - SEN iväg till jobbet. Blir inte många timmarna men några är bättre än inga.
Tränade ju i tisdags. Styrke . Sen i onsdags - 15 minuter på löpbandet gång (hastighet 6 km/t) -sen 15 minuters löpning (10,2 km/t) sen 30 min gång (6 km/t). Alltså inte gång GÅNG men promenad. Inte världens hårdaste pass - men svettig blev jag i ...
Det vore väl bra. Att skapa en buffert från i år att ta av nästa år - så att i fall det blir en lika kass vinter som vanligt då så kan man fylla på med lite härlig vinter från i år? ...
Det flöt på bra på jobbet! Hade nog nästan den bästa dagen hittils (och det säger en hel del) - hade rent av roligt flera gånger under dagen i går. Kom hem - kastade i mig ett par mackor - kastade in ett par tvättar i maskinerna - kastade iväg ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
|||
13 |
14 | 15 |
16 |
17 | 18 |
19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|