...så nu tänker jag skita i det här. Och logga av FB. Och hoppa i säng. Och jag tänker inte "bara" idag.

I morgon är det iväg till Göteborg för att ha jobbkurs hela dagen på torsdag. Det blir väl nån öl eller så då på kvällen antar jag. Ska bli bra.

Natti natt...

...kändes som en evighet sen jag satt på honom. Han var så snäll så - lite lat - lite snabb i benen - lite ofokuserad - men han kom i gång bra - fast vi endast skrittade. I ca 40 minuter.

Men jag funderar alltså allvarligt på att sälja honom. När jag ser på honom ser jag en massa annat än häst. Jag ser stövlar - fint nytt billån - ett gäng jeans - och lite annat smått och gott. Som jag inte har.

Mest av allt ser jag tid! Tid att träna - tid att vara bara med mig själv - tid att göra färdigt lägenheten - tid att vara med min dejt och kompisar....och då räcker det inte med en medryttare ett par gånger i veckan - för jag skulle ändå behöva jobba ärslet av mig för att få det att gå ihop pengamässigt.

Det är väl lite som så att jag så länge har levt så himla fast i tron att hästliv är mitt liv - och nu har jag fattat att det faktiskt inte är så riktigt. Måste prata med Cricco om det i morgon. Att sälja honom alltså.

Man ångrar bara det man inte gör....??

...det är jag just nu.

Irritationen är überfrustration över att återigen ha suttit med en liten skitsak i ett par timmer på jobbet - som återigen visade sig vara en sån liten skitsak som NÅGON ANNAN KUNDE FIXAT INNAN JAG ENS BÖRJADE HÄR!!!

AARRRRGGHHHHHGADKAJAJRAHRÖAUUPA!!!!

Ungefär så.

Ev av mina favvo-bloggare (Colting) är borta. Har varit tyst sen 17e september. Men han har godkänt kommentarer. Så han lever. Jag växlar mellan att

1) tro att han lever i absolut bästa välmående men skiter i sin lilla bloggfanklubb (elaka gubbjävel)

2) vara orolig för att stålmannan (den enda äkta som jag har hittat hittils i alla fall) faktiskt kanske är lite sliten och slut och kanske skadad och mår riktigt illa - så han knappt orkar annat än godkänna kommentarer...

Som en "bikänsla" av det att jag faktiskt TÄNKER OROLIGA TANKAR om en människa jag inte ens känner blir jag såklart irriterad på mig själv. Idiot = jag alltså.

Sen är jag även irriterad för att Eric inte ringde i morse - men orolig för att han kanske mår superdåligt i sina nyopererade ögon i dag - stackars....

Okej - det fanns mer från början i skallen som ville ut - men det verkar ha räckt med den här lilla utblåsningen. Och nu kom även jobb-samvetet ikapp mig...shit.