...alltså mannen i mitt liv. Finns liksom inte plats till han. Nu. Så jag har avslutat medlemsskapet på Q500 i dag - och vilken söt liten avskedsbild de har!

Suck.

Lite ekorrvarning här.

Jag kom på att jag måste ändra min presentation. Då kom jag på att om jag ändrar den kommer jag om ett tag framöver antagligen inte komma ihåg hur jag tänkte "då". Så då kom jag på att jag kan kopiera in den gamla presentationen i ett inlägg - och spara på ett gammalt datum. Så att jag sen kan gå tilbaka och läsa om hur jag var då. För det är säkert jätteviktigt för mig. Eller hur?

Varför är jag så viktig för mig själv - vore väl bättre om jag inte vore det?

...med eller mot mig - om han vill vara kvar i mitt liv vill säga.

Det varierar förståss hela tiden men just nu är det några få saker som jag har klarat av att hänga upp mig på helt och hållet. Hang-ups som det heter. So what - jag har hang-ups i mitt liv - låt mig så ha dem och styras av dem ett litet tag då... 

Man:  

- säger inte åt mig att koppla av...(med mindre det är i samband med ett par händer och massageolja)

- säger inte åt mig att softa ner ett par steg...(med mindre jag går för fort på promenaden)

- använder inte begreppet "sen" om en tidsram som överstiger samma dag... (och som visar vara allt från en halv dag till 5 dagar)

Och om det nu skulle va nåt slags test så floppar jag så gärna på det utan minsta prestigeförlust. Tack gode gud att jag inte är kär dock - då hade jag suttit kraftigt i skiten.  

Jag kan faktiskt inte jobba bort alla mina svaga sidor på en gång - särskilt nu som jag håller på att gå i väggen - jag tar en sak i taget - och finns det då killar som kan ge mig bekräftelse på det sätt jag föredrar (just nu i alla fall) så väljer jag såklart en sån.  

Visst var det nån som skrev nåt om "där en föll stod tusen och åter tusen kvar"?

..eller vad jag nu ska kalla det...har väl inte varit världens atlet på sistone...

- i dag blir det "kombiträning" av mig och pålle - ska jobba med långa tyglar igen och ska nog köra över 1 timma i dag - och mer galopp så jag kommer att få mig en ordentlig genomkörare. Vilket behövs...

- I går vad det ridlektion (räknas det som träning tro - normalt inte av mig men nu måste jag fylla ut träningskontot lite - hehe)

- söndag - 1 timmas promenad med farsan och syrran i Norge (rätt långsamt för syrran kunde inte gå så snabbt med nya fjällkängor och ont i ryggen stackarn) men jag blev svettig ändå. Jag blev svettig varje promenad för jag hade dubbla superställ på mig :)

- lördag - drygt 1 timmas ordentlig promenad med farsan

- fredag - drygt 1,5 timmas promenad med farsan

- torsdag - kort promenad till macken och tillbaka (30 min)

- ondag (julafton - inget)

- tisdag - arbetade pålle på lösa tyglar - = promenad i väldigt varierande tempo - och även galopp just denna dagen = snabb jogging i ridhuset....WOW!

Måste bli kort och konsist...

I går måndag: lektion för Cricco. Gick superbra - lite "stoppig" men väldigt bra. Vi gjorde sluta på volten i skritt. Han fattade mycket snabbare än mig... Och han var sååå fin i traven. Han är sån jäkla fin liten häst att det finns bara inte. Hans äldre bror Vem-Ja står på Helmer Ridcenter men han finns bara med på bild - inte på listan över hästar till salu. Det gjorde han förr. Fast min är finare - har bättre gång fast han är mindre såklart. Jag har ju sett båda live....inom loppet av 1 timma nede hos Lynce innan jag tog hem min. Cricco har ridit båda.

Söndag - Lisa

Lördag - Lisa (vet inte om hon red båda eller en av dagarna)(men hon gillar honom - det är SÅ roligt :) !!

Fredag - Ulrika - ridhuset

Torsdag - Ulrika  - longering

Onsdag (julafton) - Ulrika skrittur - utan longering innan - han hade varit HELT filbunke. Fint!

Eller först och främst vill jag tacka min kära far som motiverade mig att vilja promenera varje dag så att jag faktiskt inte gick upp ett enda gram i vikt under julen.

Ja  - för det räcker ju att jag redan väger 6 kilo för mycket som ska BORT!!!!

Jo - mina lärdomar...(och här är faktiskt inte min far särskilt mycket inblandad alls): 

1) killar som är singlar och som har katt är bögar

2) killar som har samma typ av beiga soffar som farsans nya tant är bögar

3) killar som är kompis med tjejer är egentligen bara det för att de vill sätta på tjejen. Även om det nu skulle varit uppe till diskussion och sen avklarat eller förnekat så är killarna kompis fortfarande för att de längst inne (i testikelhjärnan) tror de nån gång ändå kan få sätta på. Den dagen de faktiskt FÖRSTÅR att de inte kan sätta på är de inte kompis mer. Eller så är de bögar.

4) killar tänker med nötterna och tänker enkla saker

5) så är det bara....

Det hela är vad jag kallar en usel ursäkt för att aktivera fler än 2 hjärnceller (i det huvudet som sitter högst upp på kroppen) i taget. Då är man lat då.....

Så här har jag haft min presentation fram till 30/12 - fast egentligen borde jag ändrat den tidigare. Jag tror jag bara har ändrat den 1 gång - i sommar - men pga att jag inte sparade den gamla så vet jag alltså inte säkert.

Jag blir aldrig vuxen.

Jag tror - helt ärligt - at jag är absolut normal på alla sätt och vis - på ett väldigt genomsnittlig vis så att säga. Dvs jag tror det för det mesta.
Jag pratar ofta innan jag tänker. Orden kan lätt glömma att ta vägen förbi hjärnan på väg ut.

Jag har nästan aldrig tråkigt. Kan sitta på en sten i ödslig skog och tycka livet är rätt bra. 
Jag behöver läsa böcker som har titlar liknande "Tänk positivt!" lite då och då.

Jag är egenligen bara 22 (helt helt ärligt!!). Utom vissa väldigt tidiga morgnar....
Även om jag bara är 164 cm lång (eller kort) känner jag mig lika lång som - ja - längre personer. Upp till 185 - de är väl i min storlek - eller??
...och jag föredrar Guinness framför rött vin.....

Bloggen startades i maj 2007 - som en dagbok över mitt "nystartade" liv efter skilsmässa. Det skulle passa så bra tyckte jag - i och med att jag satt i nytt boende - med totalrenovering - med häst på gång - etc etc.

Livet leker mycket berg- och dalbana med mig. Mentala smällar kommer på löpande band - men det händer ju lika många positiva saker. Allt i allt känns det konstigt att vara 37 (vänta nu - inte 22?) och JUST NU känna att det faktiskt finns massor med möjligheter. De blir bara fler och fler!

Det finns många funderingar i skallen på mig om vad, vem, hur jag är - och det är ett ständigt pågående "projekt" att hitta mig själv, men i stort sätt är jag nöjd. Med livet. Med mig själv. Med utvecklingen.

Jag är ibland lite av en ordningsmänniska. Så därför blir det flera kategorier - så jag kan hålla koll på mina tankar....

På vissa bloggar finns vansinnigt djupa, invecklade, livsåskådande, fin-fint formulerade inlägg om viktiga saker här i livet - samhällsviktiga och politiska och gud vet vad. Det kommer inte finnas här.

Jag skriver bara det jag har behov att skriva av mig om - och jag har ju inte behov att skriva om allt i mitt liv! - kombinerat med träningsdagbok för "hästeriet". 

Detta för väl duga?!!

Har suttit i en time eller to etter maten i en mega lenestol hos Vigdis (fatterns særbo) med 2 skikkelige rakkerunger, Kristoffer og Marte som er barna till Thommas som er typen til sisters - nesten hele tiden med en av dem på fanget. De er veldig goe men det kan bli littegrann slitsomt....tror jeg har blåmerke etter klypinga til Kristoffer.

Vi fikk skikkelig god mat - og jeg må si at fattern har funnet seg en skikkelig megadame. Det er trøkk i den der for å si det sånn.  Hun er bare så herlig!

Og NÅ er jeg såpass avslappa at jeg kan skrive norsk. Har ikke helt følt at det har gått an før nå - det var mye lettere da jeg var hjemme uka før.

Og NÅ har jeg også vist fattern facebook - og bloggen. Han har gått for å se på nyheter og jeg skal "bare" sjekke cyberspacelivet mitt litt.

Fattern og jeg var nede i båten i dag og slapp ned propellen i vannet - altså den propellen som skal sørge for at det er påent vann rundt båten i og med at den ligger i sjøen.

Og før det var vi ute og gikk i over 1,5 time - men det trengs! Absolutt! Og i morgen blir det en lengre tur.

Herregud - jeg har faktisk skjønt at jeg må kvitte meg med nærmere 7 kilo...og som del av motivasjonen har jeg blitt enig med fattern om at vi skal springe sentrumsløpet sammen til sommern.... Hjelp!