Finns det sådant???

Är jag för gammal???

Lite efter-lunchen-surf. Via giraffspråket kom jag in på göra-ett-gott-intryck-på-första-mötet - där någon image-expert uttalade sig.

http://www.aftonbladet.se/karleksex/article2053897.ab

Googlade sen på bilder av henne (tyckte nemligen hon såg så stylad ut på bilden - ville bara se hur hon egentligen ser ut). Hamnade in i nåt forum där nån hade lagt in en tråd "har du någon stilikon/stilförebild"....

http://www.modette.se/Mode/ForumThread.aspx?id=33986&room=27&topic=130

Alltså jag kanske har missat nåt här i världen men jag HAR ingen sån. Förebild. Många av dem som nämndes var modeller, artister och annat kändistjafs. Och nån hade då Jessica Mittleton som stilförebild.

Måste vara asjobbig att ha som stilförebild. För på varje bild jag hittade såg hon ut som ... en helt annan person än på föregående bild. Tänk att klara att hänga på det! Måste vara mer jobb att hålla sig uppdaterad om sin ikons stil så man kan följa den än att ha en häst 7 dgr per vecka (ja eller 6 då - tack Pernilla!!).

Jag är imponerad. MYCKET imponerad.

Har fått kontakt med en ny potentiell bra. Kille då då. En riktig man? Det vet man aldrig... En upptagen en - men det är väl ok. Har inte direkt tid att rulla tummarna själv - eller hur?

Han säger det finns en hel del likt mellan oss. Och han säger en hel del annat riktigt bra. Bl a att han är bra på att se genom människor. Vad ska jag säga att jag är? I jobbsammanhang är jag bra på att se genom människor. Privat kan jag vara rätt så bra på att se genom människor - om det är nån som jag (hur ska jag säga) har en neutral relation till. Vet inget annat sätt att säga det på. Om det är någon som jag verkligen (tror) jag exv gillar (även vänner) är jag väldigt bra på att vara supernaiv - tro det bästa om folk - och bra på att ge väldigt mycket av mig själv utan krav på att få ngt tillbaka. Jag tror jag är sån i alla fall.

Eller alltså det han skriver låter bra. Vill helst bara se han i ögonen direkt och kolla vad han är för nån. Han kanske är en riktig tönt? Men det verkar inte så. Tålamod - snälla - det berömda som ibland sticker åt skogen.... Bra träning kanske.

Det är svårt är att möta människor som har en snedvriden självuppfattning. Tror de är något annat än de är. Beskriver sig själv på ett sätt som vid ett möte i verkligheten krockar katastrofalt med min uppfattning om hur den egenskapen de beskrev är. Som kan ha väldigt bestämda uppfattningar om rätt och fel om många saker - men som knappt har varit med om särskilt omskakande upplevelser själv. Som inte har träffat tillräckligt många olika personer i olika sammanhang för att se att det finns många sidor av samma saker - som därför saknar förmågan att sätta sig in i andras situationer och ta in och begrunda andras åsikter.

Väldigt farligt att säga så här - men ibland stämmer det. Sånt tror jag att jag kan se genom rätt lätt. Det kan vara så enkelt som att man tror man ÄR vältränad - fast man har ölmage. Det kan vara att säga att de har bra hållning fast de kryper i hop pga längden. Det kan vara att säga att de klär sig bra och modernt - när de kommer i en gammal kostym som hänger och sitter illa. Det kan vara när de säger de är måna om sig själv och sen känner man att kostymen (samma som ovan faktiskt) borde ha varit både kemtvättat och vädrats ordentligt (gammal-gubbe-lukt)...

Väldigt enkelt. Svårast när det gäller de som tror de är smartare än de är. Som säger de ställer krav på personer i sin omgivning och sen är det rätt tydligt att de faller genom direkt själva....

Jag har några "snedvridenheter" i min syn på mig själv - som tur är har jag förstått några av dem. Tror jag   ;-)

I övrigt då? Havsfararen petas. Är hemma nu och ja - det känns rätt kallt. Men men. Tålamod. Igen. Nån av de som har petats i en evighet petas fortfarande. Väntar på svar på ett meddelande från en. Var väl inte direkt kanonkontakt vid mailingen men men. Kan jag vara så vass att jag avskriver nån efter ett par tre meddelanden pga att jag inte tycker han formulerar sig på ett sätt som gör att jag tycker det blir "connection" direkt? Kan jag ens bedöma det efter ett par tre meddelanden? Är jag en riktig elak kärring om jag tänker så?

Hm. Inte alltid lätt inte....

Fick friend request på FB av Elisabeth - mina kusiner Laila och Lises kusin. Det var supertrevligt såklart - men sorgligt oxå - hennes pappa tog livet av sig genom att gå i ån. Han har varit deprimerad under lång tid - men det var ändå inte det bästa man kan höra. Farsan kommer vara där uppe på begravning i helgen. Jag fick veta lite tidigare i veckan, farsan ringde.

Vad säger man? Jag kan inte säga till henne att jag vet hur det känns - morsan var ju sjuk så länge och hon och jag hade nog verkligen ingen bra relation. Om man ska döma av min reaktion på hennes död. För grejen var att jag fick liksom ingen "upprivande, hjärtskärande, förtvivlad" reaktion. Inga sånna känslor alls.

Ett tag (rätt länge) efter att hon dog gick jag omkring och tänkte "undrar om jag får en sån försenad sorgreaktion som har med förnekelse att göra?" - och jag kunde inte förstå vad de menade på begravningen som sa "det blir lättare sen" - för det var ju inte särskilt svårt. Visst grät jag och visst var jag ledsen - men inte som jag trodde jag skulle bli. Vilket jag då har skämts en del för. Sen efter ett tag var jag tvungen att inse att jag inte kom att få någon annan reaktion (för inte fasen lär det dröja såååå lång tid??)  - men jag kan fortfarande få tankar som "var/är jag känslomässigt störd i min relation till morsan?" Eller kanske till de flesta människors död? De flesta bloggar har haft nån typ av Engla-grej - "vi känner med er och delar er sorg". Jag förstår inte sånt. Finns inte i min värld. Men jag är väl lite kall dådå....

Vissa funderingar, drömmar, önskemål, fantasier, tankar har återkommit lite då och då såhär långt i livet.

En av dem är  det här med häst. Jag har i många år velat ha egen häst - jag är inne på nr 2 (ja eller 3 om man räknar spatt-stoet i somras). Så det kan jag väl kalla en förverkligad dröm.

En annan är laseroperation av ögonen. Jag var inne på det redan -92, fick nemligen för mig att jag skulle söka in til "vapenteknisk högskola" eller vad-det-nu-hette i norska försvaret - ca motsvarande högskoleingenjör. Men jag hade alltså ingen chans för jag såg för dåligt, och då tittade jag på just det - laser - men det fanns ju inte en sportmössa då att jag skulle ha råd! Men nästa vecka läggs jag "under strålen" - så då är det väl en till bock i rutan "dröm förverkligad".

Den mest aktuella funderingen just nu - och lite udda kanske - är tatuering. Det har jag oxå tänkt på då och då genom "tiderna" - men nu känns det nära. Och jag vill inte ha en liten, söt nånstans - utan en hyggligt stor och då ska det vara en skorion förståss....

Har hittat en Skorpion-bild som har en form som jag gillar - sen har jag hittat en tatueringsdesign som har en stil jag gillar. Funderar på om jag kan ta med dem till en tatuerare och be om ett utlåtande om hur det kan gå att få till.

Men varför jag tänker så mycket på den just nu har jag lite svårt att förstå. Jag är väl för ung för någon ålderskris - jag är ju bara 22.....eller hur?

Måste återkomma till det här med att fråga folk om när barnet kommer/när ska de bli gravida el likn. Som jag nu har hört från flera håll att man inte får göra. Det kan vara känsligt att fråga och man kan såra folk. Har väldigt svårt att släppa det på nåt vänster.

Efter lite fundering (kan vara att nån liten minnescell har jobbat även nätter med det här) vet jag varför jag inte förstår varför det skulle vara ett tabu-ämne! Det finns ett antal orsaker;

En av min syrras bästa vänninnor (+ partner)  har fått 2 barn med konstgjord befruktning (provrörsbarn eller nåt). Det har alltid varit upp till diskussion. Inga hemlisar där inte.

Min (saliga) mammas kusin (+ partner) fick aldrig några barn. Men en massa missfall, och en massa försök. Och en massa medkänsla och spänning och snack inom familjen.

En "äldre" f.d arbetskollega till mig fick aldrig barn - de adopterade - och hon hade aldrig några problem att prata om det.

En "yngre" f.d arbetskollega till mig hade supersvårt att bli gravid, hade flera missfall, men vi kunde prata om det. Utan större konstigheter.

Så i en del av de situationer/miljöer där jag har vistats har det inte alls varit ett tabu-ämne!

Sen har jag oxå oerhört svårt att förstå att man över huvud taget absolut ska undvika att prata om känsliga ämnen. Men varför jag inte förstår det (utom för att jag är norsk som bor i Sverige vilket är en ständig kulturkrock) har jag inte riktigt kommit fram till än..... Det blir väl i mitt nästa liv. I bästa fall.

I och med att jag endast är 22 (!!) så utvecklas jag ständigt mot vuxenvärlden. I och för sig - enligt "vuxenpoäng" på FB är jag egentligen 32,5 år (vilket jag inte förstår för jag har inte ens barn - borde hamnat på - ja just det - 22!) - men poängen är att jag kanske borde känna till lite mer än det jag gör.  Jag "borde" ha mer koll på ett antal saker än jag faktiskt har.

Ta ekonomin t ex. Jag sparar i dag inget annat än de futtiga bonuspengar jag får på mitt kreditkort där jag ändå har en rätt så saftig kredit....som kostar pengar - så det är bara fake egentligen.

Jag har lån på lägenheten.

Jag har ett litet lån kvar på bilen - ca 10 000 (tror jag).

Jag har glasögonen på kredit fortfarande.

Jag kommer ha ögonoperationen på kredit - i 4 år!! (Fast det är ca samma kostnad per år som för linser + glasögon så efter 4 år är jag UTAN dessa kostnade för resten av livet! ) hihi

Jag har ytterligare ett kreditkort som jag använder som reserv när jag har lågt cashflow - som jag har just nu!!!!!

Så nu måste jag börja tänka till ordentligt framöver - lära mig lite mer. 

Jag måste köpa ny bil. Om jag köper Peugoten kommer jag ned i en hygglig ökning av bränslekostnader. Men jag kommer även öka lånekostnaden - inte servicekostnaden - den har jag även på Galanten. Av mina 5000 i löneökning blir det alltså kvar endast drygt 1 000 SEK mer på sista raden per månad. Fast det är rena "sparpengar" - även alla "rörliga" kostnader som träningar, mat, hovslagare, veterinär etc är redan inkluderade.  

En sak jag absolut ska göra är att skaffa medryttare till pålle. 2 dagar i veckan skulle för mig spara ca 600 kr/mån. Eller nästan en tankning.

Då ökar det till 1 600 mer på sista raden.

Om jag flyttar från Sigtuna kommun till Upplands Bro kommun blir skatten lägre - jag skulle kunna lägga på ytterligare 500 mer kvar efter skatt. Under förutsättning att jag kommer på lägst samma boendekostnad som i dag - men det borde jag kunna göra.

Då ökar det till över 2 000 SEK mer per månad. Möjliga sparpengar. Men som alla vet gör man ändå av med det man har.

Men nån gång ska väl även jag bli heeeelt ekonomiskt vuxen? Eller?

Obs! Det är rast nu - så jag kan faktiskt blogga lite!

Och för eventuella "läsare" som kanske tror det kommer nåt djupt, livsåskådande, äkta med helhetsperspektiv måste jag be om ursäkt - det är rena rama egocentriskt önskebabblande från en desperat singeltjej....

På Q500 fick jag en automatch som skrev att han sökte följande i tjejen han letar efter:

* Du må være *futt* i deg (futt = krut)
* Er trygg på deg selv
* Litt alternativ
* Stabil økonomisk
* Leken
* Glimt i øyet
* Kan si meg imot
* Tror på kjærligheten
* Liker å være Prinsesse, samtidig som at du kan ta i et tak

Jag tycker jag känner igen mig. Utom det det med prinsessa - jag är mer tvärt om - gillar att slita ordentligt fast kan vara prinsessa ibland. Sen är det som han skriver egentligen lite av det som jag söker i en karl oxå. Hur ska jag kunna skriva mer vad jag letar efter? Läste i Cosmopolitan i går att man ändå ska lägga alla kravspecifikationer på hyllan - Mr Right - Love of Your Life - kan vara vem som helst i alla fall.

Men några fler saker kan jag väl få ur mig? OBS! Inte ordnat efter betydelse!

• lukta gott (fattar inte varför det är så viktigt men jag hänger upp mig på sådant) - även andedräkt!
• kan vara sig själv helt och hållet (och då på ett sånt avslappnad, icke-snorkigt, ibland småbarnsligt och även nära sätt som jag tror jag trivs bäst med) (fast väluppfostrad)
• ta hand om sig och sin kropp (vill INTE ha en tjock kille till)
• inte vara konflikträdd
• veta vad han får mest njutning av (känna sig själv alltså...)(och kunna vara allt från super-mjuk-långsam till riktigt hård och snabb i sängen)
• rak, öppen, ärlig i alla situationer
• relativt jämlik (fast tvätten kommer alltid vara mitt område!)
• snäll - och även vilja ha "snällhet" tillbaka
• kunna låta sig bli ompysslad utan tankar på gentjänster (låter litet och löjligt men kan ibland vara viktigt)
• kunna hantera mina råa och primitiva sidor.......den är väl lite svår....

Kommer inte på mer just nu. Får väl fylla på om jag hittar nåt....

Min avdelningschef är för tjock, och har sagt han ska gå ned - det har han sagt sen jag började på firman för 4 år sen. Det har inte hänt ett skit på den fronten....men såklart - om man häller i sig en flaska rödjut fredag OCH en till på lördag så är det klart det inte blir nån särskild effekt av hans såkallade halvhjärtade Atkinsdiet.... Sen är han MASTER OF ALL MASTERS på jojo-träning - och det ger ju oxå strålande effekt på kroppens förmåga att behålla fettlagret!

Min gruppchef har nu - efter slaget för 2 år sen och senaste akutinläggningen pga astmaanfall och andningsuppehåll i sömnen - faktiskt förstått att han MÅSTE gå ned. Och det är bra för han har verkligen BLUNDAT för behovet att minska i omfång och blindt gått på tron att mediciner räcker långt för hans hälsa. Nu är det sallad, sallad, sallad som gäller för hans del. Och han kan väl börja slopa alkoholen oxå, tror jag han har förstått...hoppas det kommer gå bra, jag tycker om min chef.

Min kollega som är bara runt 30 ska gå ned 7 kg till sommarn har han bestämt sig för. Och sen tar han 1 full tallrik ris+fisk SAMT en full liten "salladstallrik" vid sidan med sallad. Det fick han höra kan jag säga....och han lär ju inte göra om det i morron! Han fick sig väl några tankeställare efter lunchens diskussion....

Själv har jag gått ned 20 kg på 3 år. Och jag är inte stor - 164 - så det märks ganska bra. Nu i efterhand börjar jag känna mig rätt stolt! Och jag börjar förstå att jag gjorde på rätt sätt (för mig i alla fall) i och med att jag nu inte har nåt problem att hålla vikten på 54 kg heller.

För vad det kan vara värt (i alla fall för mitt eget minne) så kan jag väl lista lite saker som hjälpte mig med minskningen (inte i ordning):

- slopade inte fett

- slopade allt som het socker

- slopade i princip all alkohol

- slopade allt som het potatis (det är den sämsta energikällan för just min kropp i alla fall så det var inget svårt)

- slopade nästan alla andra kolhydrater från ris, pasta & bröd, utom de dagar jag hade ridning

- slopade färdigrätter

- tog bara 1 tallrik (inkl all sallad!!) och hade jag ätit varm lunch på jobbet var det inte mer varmlagad mat den dagen (oftast - berodde lite på om exets ungar var hos oss den veckan)

- käkade inte efter 18 på kvällarna

- drack ett eller två stora glas vatten innan varje måltid (till en början bara - så jag inte skulle känna mig hungrig i och med att jag proppade i mig mindre)

- mer nötter, bälgfrukter, råris, korngryn, råg, grönsaker, grovt osötat bröd 

- hittade några recept på såkallade "fettförbrännande rätter" - och jag tror faktiskt det hjälpte hyggligt för att få fart på förbränningen - de körde jag i princip bara i början (första 2-3 månaderna) bl a en "fettförbränningssoppa". Smakade riktigt vidrigt efterhand....

- sen mer motion såklart - men jag började inte med motionen först! Ridningen kom ju igång mer och mer så det hjälpte, sen var det lite blandat med spinning och även yoga.

- sötsaker, chips, bullar etc har jag aldrig ätit mycket av så det fanns inte så mycket att sluta äta av sånt.....

Haha - får väl se om 5 år hur det har gått att behålla mina 54 kg!