...mer än så törs jag inte skriva - kan kanske blir utkastad ur landet - det är ju så att min ex-man har jobb inom en icke alldeles för synlig del av den etat som normalt är blåvitgullysande tydlig (i alla fall på vägarna...) - och jag vill inte åka dit för antiroyalism (eller vad det nu kan heta).

Men HALLÅ..?

71% på ja?

(med den frisyren på honom måste de väl byta örngott varje dag......snacka om fet frisyr...)

...visst är den söt?

Men man måste nästan ha lupp för att hitta motorn.....den är yttepytteliten!

Den är 3 år gammal - har gått 2300 mil - automat - farthållare - 1,2 liter - AC - stereo (med CD-spelare!!!!!!!) - centrallås - och en massa rolig programmering - och den är hundra gånger större invändigt än utvändigt...och väldigt stadig att köra.

OCH DEN DRAR UNDER 0,6 l/mil!!!!

(var tvungen att använda alla extragrejer på teckensnittet jag kunde hitta nu) (sä kär är jag...)

...och den är en äkta italienare...hihi! Pigg och eldig...trots sin ringa storlek (nu hittar jag bara på men det lät bra i alla fall....)

130 km/t på motorväg är inga problem - men tyvärr var det dubbdäck och just nu har jag 4 sommarhjul i baksätet så det kunde varit lite mindre ljud. Men jag ska lasta ur däcken och sen tänkte jag maxa den på måndag på motorvägen utanför Eskilstuna eller nåt sånt...bara för att kolla om toppfarten på 155 km/t gäller...

Nu ska jag chatta lite... :-)

Hihi - i mitt kök - min nya spotslinga i taket - jag är så glad för den!!

Jag köpte ny bil i dag. En liten blå fågelskit med AC, automat, stereo, motorvärmare etc. Och en motor på 1,2 liter. Med vagnskadegaranti kvar i några månader till.  

Jag kramade Alexandras hand i dag och sa "oj vad kul vi ska ha under våren". Och det känns såenormt gött.

Långt ned i hjärteroten.

(Finns fler känslor där nede....)

Men kan det verkligen vara på riktigt?

Kan det va så att det går uppåt på riktigt?

Vågar jag kasta mig ut i glädje?

Men kan det vara sant?

Kan vi ha det så roligt som det känns nu under våren?

Vågar jag tro på de vackra orden från mitt energipiller - är de verkligen till mig?

Har jag gjort ett bra bilköp i dag?

Har jag verkligen fått ett sånt fint mail från min norska kusin så jag nästan grät?

Har jag verkligen styrt upp min ekonomi med kanske upp till 1500 sparade kostnader i månaden nu?

Har jag verkligen så mycket mindre ångest vid tanke på mitt jobb nu - kan jag skapa en gnista arbetslust - som jag knappt känner igen hur känns?

Vågar jag tro att jag ska slippa all den här osäkerheten i framtiden.....?