Jag är såååå förvånad! I morse kunde jag ta 20 st utan större ansträngning! Så nu ska jag försöka höja ribban lite.... Det kändes väldigt kul. Nästan så jag längtar till att känna hur många jag kan ta i kväll...

Sen stötte jag på Mackan - han berättade att han har börjat köra DIPS!!!! Shit! I hörnet i sitt kök. Jag har inte ett enda hörn i hela lägenheten!

Räddningen blev Alexandra. (Min kompis Alexandra som paddlar och som är MYCKET vältränad!!) Vi ska träna tillsammans på fredag morgon. Innan jobbet. Och jäklar vad jag ska köra dips. Och bänkpress. Och lats. Och en massa annat. 

;-)

Funderade en del i går. Bl a på varför jag måste skriva av mig. Och det är väl bara att erkänna att

• med familjen i annat land
• utan partner/tvillingsjäl i mitt liv just nu
• i brist på en verkligen verkligen supervän

- ja - då MÅSTE jag ha ett ställe att få ut tankerna. För det går ju liksom inte få stopp på DEN verksamheten direkt!

Tänk vad skönt det skulle va om jag verkligen kunde säga "stopp nu tankarna - ta en fikapaus - återkom om 30 minuter"....

En annan sak jag funderade på i går var kontakt över nätet. Exv via Q500, eller via Facebook. Nu har jag gått på några smällar (naiv flicka????) och börjar väl lära mig lite, men varför VARFÖR är det så svårt för vissa att bara meddela att "du - tjejen - nu har vi haft lite kontakt och det känns inte som jag vill veta mer/blir intresserad/hinner med/orkar med" eller va FAN som helst - men tystnad är tydligen ok?

Tänk om....tänk om jag hittar drömjobbet - eller drömkåken - eller vad som helst i vilken som helst situation - och sen är den personen som står mellan mig och det jag så gärna gärna vill ha just en sån person jag dissade på ett (enligt mina normer då då) totalt oetiskt sätt. Tänk om... Vad säger man på engelska? What goes around comes around. Man får tillbaka det nån gång.

Och jag glömmer inte namn så jädrans lätt kan jag säga....

...är det, från havet. Tänk vad snabbt det går att bygga upp förväntningar och förhåppningar. Men för h....e - kom ned på jorden - jenta!

 Så lätt att säga och så omöjligt att genomföra...

Suck.

....för att få glädjen att sprudla!

Var i lägenheten (min riktiga) och hämtade post - och där i köket låg en hel hög med fin-fina paket med alldeles superfärskt golv!! Kände mig tvungen att sno en liten bild från Rappgos sida på hur det ska vara. Och byggarna ska tydligen börja denna veckan - jag ska ringa byggledaren igen i morgon och avtala när vi kan ses och gå genom lite av varje! Hihihi!

JIPPIE!!!

Det finns besökare till mig blogg! Flera stycken!

Men vem?  Tänk att jag faktiskt inte hade tänkt tanken att jag skulle "läsas". Jomän visst för f.. men inte av mer än kanske nån ynka liten per halvår eller så.

Känns lite konstigt - blev lite blyg nu.

Har inte orkat skriva - men nu som jag ändå är lite inspirerad kan jag lika gärna uppdatera vad som händer i lägenheten. Alltså vad som har hänt. Närmare bestämt den lilla katastrofen....

Onsdag den 27/2 skulle jag varit på hoppträning - men hade såpass ont i huvudet så jag kände mig tvungen att åka hem och käka Eeze. Kom in genom dörren i samtal med Lin (om hon kunde ta Xijade) - och det är blött i min lägenhet!! Hela köket - och mitt vackra trägolv i hallen och sovrummet hade rest sig! Det sa "schjupp - schjupp" när jag gikk på det. Shit. Ringde direkt till HSB-jouren som kom ut inom 30 minuter - supertrevlig kille - väldigt lugnande. Ringde Sveland. Vilket jävla korkat bolag har endast valen "personskada" och "skada på bil i utlandet" på sin jourtelefon?????? Fick tag på nån tjej som ringde en skadereglerare som sen ringde mig - mycket trevlig karl - som i sin tur kallade ut en jourkille från Skadesanering Stockholm - som direkt började såga bort mitt golv!! Mitt "halva min själv"- golv. Så på kvällen satt jag och saneraren och käkade pizza....

Det som har hänt sen dess är:

- bodde hos Alexandra & Jonas 4 nätter.

- fick ta över lägenheten till Ulrikas dotter i Mariehäll till sista april. (Hur fan ska de bli klara till dess???). Fick flytthjälp av Skadesanering. Supertrevligt företag.

- träff med fuktkille, och byggkille

- allt golv i hall, kök och nästan allt i sovrum är borta. Lite av väggarna är borta. Ofrivillig öppen planslösning kan man säga. Jag hade redan tagit bort de väggar jag inte ville spara....

Så just nu ser det ut som en krigszon i lägenheten. Och det står en avfuktare och brummar. Men Tobbe på Humidus sa i veckan här att torkningen antagligen blir klar redan tisdag v13, så i slutet på den veckan ska Magnus byggkillar sätta  i gång antagligen. Så vi får se. Då kanske det blir klart ändå då??

Det blir inte mycket tid att skriva av mig tankar, det är för mycket som händer!!

Först - det viktigaste - eller jag vet inte om det är det men det är det jag tänker mest på just nu, så det får ändå vara det viktigaste. Killfronten. Eller anti-singel-fronten...

Jag har faktiskt gått och blivit lite kär. Och det är ju så himla skönt! Kroppen är VÄLDIGT kär - jag kan inte tänka på honom utan att bli alldeles pirrig. Han bor dock inte i Sverige.  En norrman. En trevlig, söt, snäll, rolig och fantastiskt sexig kille som jag har träffat nu en gång, och han ringer, han skriver.....och han säger han gärna kommer upp och hälsar på mig. Shit pommes frittes!

Sen - ngt som kanske borde vara det viktigaste? Jobb-fronten. Ska på 3e intervjun den 31/3. Och träffa personalchefen. Tjejen från rekrytteringsbyrån har sagt jag måste tänka genom vad som är viktigt för mig map på lön, arbetstider etc etc. Kollade lite med farsan som tyckte jag gott och väl kan förklara mitt behov av löneökning med bl a längre arbetsdagar pga mer resor etc. Och att de säkerligen förstår att en av anledningarna till att jag byter är just högre lön. Inget konstigt i det. Kollade lite med en kompis som menar att jag ska ta i så det gör ont (vilket jag tyckte var mycket konstigt) och att de skiter i att jag får längre resväg. Men vem vet bäst - tror jag litar på farsan.

Sen FB - kära Facebook! Jag gillar FB. Måste erkänna det. Har ju hittat massor med gamla kompisar - och en hel del från Norge! Och sen har jag även tagit bort en FB-vän - en kille som lät bra - som lät som han ville ha en del kommunikation etc etc - och som verkade som han hade lite bakom pannbenet. Men kan han för fan inte svara på ett enkelt meddelande så skit i´t då. Han petas fortfarande - har väl nån rutin att peta x antal av sina "vilande" vänner av ren artighet. Vi får se. Han får finnas med längst i bakgrunden tills han ev tar kontakt igen.

Var hos Petra och Olle på MFF den 14/3. Träffade flera av deras "gamla" polare - väldigt väldigt trevligt! Så då blev det lite fler FB-vänner. Känns lite tryggt på nåt sätt att ha "lite koll" på det som skjer med ens bekanta.

Det räcker väl för i dag?

Jo - det har varit fler träningar - men det var alltså det här med motivationen att SKRIVA om dem....

"Hon kom - hon såg - hon red"....??

Ja så var det lite. Det kändes bra när jag började rida - så jag var väl lite förvånad när Cricco ville rida, men hon försäkrade om att det inte var nåt jag hade gjort fel.

Shit - vad fint hon får fram honom. Vilken häst jag har! Han kommer bli en riktig charmknutte på dressyrbanan - om bara jag oxå kan lära mig rida honom. När jag satte upp efter att frun hade ridit var han säkert 1/2 meter kortare och mer kompakt och rundare och allt! Och det kunde jag hålla i ca 2 varv - sen var han tillbaks till vanliga läget (mitt läge.....) igen.

Men det var ändå positivt att hon tyckte han var

1) superfin

2) bättre framåt för sjänkel (jag tycker ju inte det då)

3) mer framåt i det hela

4) mindre benägen att slå ifrån än förra veckan

Det betyder ju att även om jag inte rider honom sååå bra - så rider jag honom tillräckligt bra för att han ska fortsätta sin utveckling i positiv riktning.

Så jag var väl egentligen nöjd. Och särskilt när jag tänkte en stund på att jag ju egentligen inte skulle köpt en unghäst ;-)