Visst är jag bra på att planera? Som glömmer bort att jag har tvätttid på samma dag och samma tid som jag har kvällsfodring i stallet? Hade väl inte gjort nåt om stallet bara inte hade legat 3,5 mil bort.... Glöm ridning i dag.

Slängde in första 3 maskinerna strax innan jag stack till stallet. Tokstressade där - körde hem på 25 min - sprang ned och slängde ur den rena och in nästa omgång skittvätt.

Så NU har jag snart lägenheten full av ren tvätt - mer eller mindre torrt - och jag lär inte komma i säng på ett tag än.

Vilket ju är precis vad jag behöver på en söndag kväll - eller hur?

Massor med minuspoäng på vuxendelen av mitt liv....

Nu - efter en jäkla evighet - laddade Youtube upp video nr 2 från då vi släppte i hop portugisen och spanjoren. Gissa vem som är överlycklig över att få en STOR hage att springa i?!!?

http://www.youtube.com/watch?v=tbNzWSyBa5Q

..de är ju såå fina!

I dag var det sammansläppning av Xijade och Zurito. Zurito är 18, spansk, och kastrerades som 11-åring och känd för att få ordning på de flesta ynglingar....senast var det Dior som fick genomgå. Då gick Olsson, Sole, Dior och Zurito tillsammans, men tyvärr blev Dior utesluten ur gänget (för att han inte kunde uppföra sig) och blev då väldigt frustrerad - typ riktigt spänd och nervös - och när sen Olsson fick en riktig känna av nån (vet inte vem) så blev det det som gjorde att vi hade hagmötet i torsdags.

Jag var lite nervös. Men det gick bra. Bifogar en liten film som visar lite hälsningsfraser mellan en portugis och en spanjor. Sen fick jag rapport på eftermiddagen - Xijade har fått lite hovmärken på bringan men inget mer. Bra att Zurito sparkar högt. Så länge det är ovan knäna får han sparka nästan så mycket han vill...

http://www.youtube.com/watch?v=x-d8e7ASm14

...så följde jag en länk från gmail - hittade vad jag tror kan vara en liten guldgruva. Särskilt just NU när jag kommer lägga lite krut på bättre mat och bättre matekonomi framöver.

http://www.101cookbooks.com/index.html

Jag håller faktiskt på att sluta röka.....inte på helt egen hand (hade jag fixat det hade jag slutat för jävligt länge sen) men med hjälp av Champix. Det är i dag 11e dagen jag är rökfri - och jag har nog haft en jäkla tur som inte känner av några av Champix biverkningar. Ingen huvudvärk, inte svårt att somna, inte illemåande (jo - yttepyttelite precis efter jag har tagit tabletterna) - och jag känner det inte hellre som jag får hjälp - det känns bara helt naturligt att inte röka. Visst - jag får röksug ibland - på vissa platser och i några typiska röksituationer - men jag kan hantera det. Jag kan känna på det - tänka lite på det - och bestämma att nej - inte följa röksuget - och jag klarar göra just det.

Men jag är såklart livrädd att gå upp i vikt. Jag väger just nu 2 kg för mycket - därför har jag alltså bestämt mig för att göra något litet med matvanorna.

Säger hon som svängde förbi MacDonalds i går kväll! HAH!

Men skam den som ger sig....

...när det finns sååå mycket bra take-away. Eller bra och bra - lätttillgänlig hellre än bra kanske. Men jag gjorde min egen lilla grönsakspytt - länsade salvian för de sista skotten - kokade lite pasta - rörde i hop rubbet och fräste på lite ordentligt och hade i en hel del nyriven parmesan, olivolja och hallonbalsamvinäger.

Blev gott! Och blev tillräckligt till matlåda till i morrn.

Duktig OCH ekonomisk flicka.

Är det konstigt att jag aldrig blir vuxen?

Fick en kommentar på skorpion-inlägget. Från någon. Han skrev "vad är klockan?" Det är möjligt att det skulle gå att tolka ngt ur kommentaren - men skit samma. Han har oxå en blogg. Så jag gick in och kikade lite och blev rätt skraj. Jag menar - ibland kommer man över riktigt riktigt flerdimensionella människor med ett antal hjärnceller igång samtidigt - den här är kompetent inom filosofi - och när jag läser/kommer över sånna männniskor blir jag skraj på riktigt. Det jag får mest skrajsen ångest över är hur pass mycket av min egen hjärnas kapacitet som egentligen är i gång - och om den enkla, jordnära, no-bullshitaren jag är tillräcklig för mig själv. Som tur är brukar det gå över efter ett tag - t ex efter ett pass i stallet med lite äkta skit under naglarna. Då ter sig inte überintellektuellt filosoferande som riktigt nåt jag missar i livet. Tack gode GUD för det....

Men kolla in vad han skriver - ämnet är frihet:

Vi har nånting som heter Frihetsfronten, med en dynamisk samhällsdebattör i ledningen.
Med denna är jag enig i så måtto att frihet får anses politikens överordnade värde. Frihet är det bästa ting. Men vad det innebär i praktiken - se, det vet jag inte riktigt!
För vad är frihet? Den frågan är inte så lätt besvarad.
Det måste finnas en filosofi under vårt tänkande och handlande!
Jag är kompetent i fackämnet filosofi. Jag tycker filosofer av facket har en tendens att krångla till frågor i onödan, med ett ändlöst petande i detaljer, ofta med en förvirrad idé i botten vilket ger strunt in, strunt ut.
Några brukar skilja mellan s k negativ frihet dvs. frånvaro av tvång och positiv frihet, dvs. möjlighet att göra någonting bra.
Det senare är bara begreppsförvirring. Man blandar helt enkelt ihop två skilda ting, nämligen friheten och etiken.
Frihet är negativ frihet, alltså frånvaro av tvång, och så enkelt är det.
Och jag vill för min del göra definitionen som så klar, och så vidsträckt som möjligt. Friheten är helt enkelt negationen av de omständigheter som gör handling omöjlig, alltså vad man, totalt sett, har möjlghet att göra, alldeles oaktat mentala aspekter som laglydnad, etik - och politik!
Jag är mycket andligt sinnad, privatreligiös på gediget katolsk grund, och tror på den verkliga existensen av ett transcendent mysterium, som på ett utmärkt sätt projiceras i den kristna allegorin.
Friheten är Lucifer. Det är den dolda tanken i min viktigaste text, som har den titeln.
Tanken utvecklas i en del aforismerna på min blogg Desperadon på Tysta Gatan.
Den filosof som i övrigt gett oss den bästa analysen är Jean-Paul Sartre, vars mycket enkla och klara frihetsfilosofi framställs alldeles onödigt mångordigt, och med en typiskt kontinental terminologi, som ofta missförstås av utomsides, i huvudverket L'ètre et le néant.
Frihet är implicerar alltså normexternalisering på sätt och vis. Därför är själva begreppt politiskt mycket svårhanterligt. Så är t ex den juridiska illusionen de liberala ideologins fundamentala misstag, varför detta i dag hegemoniska tankeparadigm är dömt at bryta samman, och ersättas av något nytt och bättre, precis som det intuitiva geniet Karl Marx insåg.
Det stora flertalet människor är inte medvetna om sin frihet, vilket Sartre beklagade. Personligen anser jag det lugnast så. Det är bara det att historien handlar om frihetens obetvingliga tillväxt genom en hegeliansk dialektik...
Där vi förut såg Gud, framträder allmer skrämmande tydligt - Lucifer.
Men Lucifer är inte Gud.
Högst är Deus absconditus, den förborgade. Etikens väsensgrund.
Den värdering jag gav i min inledning står jag fast vid.
Frihet är nämligen det högsta kända värdet överhuvud taget.