...så har jag ont i örat.

Jag har ALDRIG (inte vad jag kan komma i håg) haft ont i örat. Och nu har jag det. Typ varje gång jag sväljer.

Jag måste ha gjort nån illa eller så tror jag.

Nu är det i alla fall gonatt.

Ska bara mysa lite till med mitt portvinsglas...

...det är inget kul i dag. Eller - det är rätt deppigt. Typ gråten-i-halsen-deppigt. Typ att-jag-aldig-nånsin-lär-mig-deppigt.

I morse fick jag nästan bilen upp i 200 på mätaren. Ca 198 tror jag det kan ha varit. Skulle behövt lite mer nedförsbacke. Det var väl egentligen dagens höjdpunkt...sen har det bara gått - just det - nedför.

Var hos naprapat (eller nåt - jag vet inte riktigt vad hon var) ca lunch i dag. Hon var duktig - justerade beckenet - tryckte och klämde och knådade och hade sig. Jag visste ju redan att jag inte skulle få några utslag i form av utstrålande smärtor eller så och att alla reflexer skulle vara i ordning. Fast jag fick ingen förklaring till vad smärtan kan bero på. Men jag ska stretcha. Jag är tvärstel i alla muskler kring höfterna - och sätet (för mycket ridning - för lite sex...) Och jag ska helst inte sitta. Och inte rida. Sen ska jag tillbaka nästa vecka till henne igen. Till dess är det bara att fortsätta med piller. Och göra minst möjligt.

Vilken tur då - skulle ha städat undan sängen efter Ingrid - och diskat - och tvättat kläder - och säkert en massa annat som jag nu helt enkelt kan skita i...

Fick vattnat ridhuset i alla fall.

Jag har sån jäkla ångest (ja - inte riktig ångest då men ändå) för att det ska vara nåt med ryggen som inte går bort på en vecka eller två. Och jag känner mig lite dum och har dåligt samvete för att jag tycker synd om mig själv - jag KAN ju faktiskt gå, stå, sitta, ligga etc så det kan ju inte vara så himla farligt med mig. Men jag kan inte rida. Och inte göra armhävningar (som om jag har gjort så många sista veckan....?). Och jag måste tänka på varje steg jag tar. Men hon som satt på bänken utanför jobbet när jag stack därifrån i kväll - hon har nog inte ens en säng.

Men det är ändå mitt liv - mitt återtagna, aktiva, smala, hästliv som jag inte vill förlora...

Fick i alla fall gjort 7,75 (hakan kom inte över) chins med underhandsgrepp i dag. Med benen mot magen - för att vara säker på att inte svanka....

Och allra sist i dag - kära GUD (eller nån annan kraft i det här universet) ge mig en stark, varm, mjuk kropp som jag kan krypa intill nu, så jag kan få känna mig riktigt liten och svag ett tag. Så jag kan slippa ta hand om mig själv och lämna till en annan bara för en liten, liten stund. Just nu skulle jag behöva det.