Must blogga lite....har ju varit evigheter sen!

5 dagar sen operationen - och i dag är första dagen jag kan köra bil. Jag ser kanske 60%. Eller nåt.

Det kändes i alla fall att nåt var annorlunda i morse - jag såg med båda ögonen - och inte bara det ena!!

Nu kommer jag hålla mig härifrån några dagar igen - ska ned till Cricco i morgon kväll - visa åringen på lördag på Strömsholm och sen är det att vara hästskötare på tävling på söndag.

Men - viktigaste av allt: JAG SER!!!! UTAN HJÄLPMEDEL!!!

Kom ju på att jag måste skriva lite om gårdagens ridning!! Alex var med till stallet - och filmade mig lite! Vi red på utebanan som var något torr och hård, men funkade fint ändå.

Det är VÄLDIGT nyttigt att se sig själv på film. Men inte alltid roligt.... De flesta av mina ovanor och felupfattningar (om man kan säga så) finns kvar.

1) ned och fram mer i sadeln vid nedsittning trav!

2) hålla överlivet mer stilla i galoppen - låta "underlivet" jobba mer tillsammans med sadeln - samt ha lite bättre hållning i axelpartiet.

3) fortfarande lite för långa tyglar

4) bättre och mer stabil kontakt på yttertygleln i vänster varv krävs!

5) när sjänkeln flyttas ska ju faktiskt inte hälen dras upp

6) böja lite mer på kneet så jag får vaderna lite mer under mig

7) mjukare och mer stabil kontakt på båda tyglarna i trav! Jisses - de glappar ju ibland!!

 Men det är på det hela taget bättre än säg för ett år sen. GUUD vad jag ska fokusera sen!

Alex fick sen rida - hon red Xijade riktigt bra. Jag måste erkänna att jag rider min häst bäst från marken! haha!

Tar med några kort. Sen var tanken att länka till filmerna som jag försöker ladda upp på Youtube - men det tar ju havla dagen att få upp dem så den som vill titta får söka fram på Xijade och sen sortera på senast inlagda.

Nu så - det här var SISTA inlägget på drygt en vecka.... Suck.

Nästa vecka - ja - eller faktiskt redan från i dag - blir det ingen bloggning alls (hur ska det gå????)(vad ska jag då göra med mina tankar?) - för i morgon är det Danmark (tjänsteresa) hela dagen - sen på fredag är det operation - och då lär jag bara vara hemma och göra ingenting några dagar (och jag har ju ingen dator hemma då då....) - och hela nästa vecka har jag semester. På torsdag den veckan åker jag till Cricco, pålle åker med förståss, det blir kombinerad träningsläger, springa med åringen (han ska visas!!) och vara hästskötare på dressyrtävlingen där hon ska starta Toureio i 2a MSV-tävlingen för året. Första (och 1a MSV för dem) var helgen som var men det gick inget bra. Tydligen. Det ska nog gå bra nu.

Sen ska det till att få ihop färdigställande av lägenhet - och packning - och flytt - och åka - så jag är såååå glad att jag faktiskt har semester. Men sen - om jag får superont och allt sånt och det inte blir bra syn lika fort som Lisa - vad gör jag då? Shit.

Snällaste Tiina ska komma på fredag eftermiddag med musik till mig. Hon är så söt. En riktig ängel till person. Och på lördag kväll kommer Johan. Och på söndag kommer exet - men det är bara för att gå genom deklarationen.

Pratade med fastighetsmäklaren i dag. Hon vi hade då vi sålde slutade ju i höstas. Och meddelade såklart inget. Och ingen tog över hennes ärende heller. Men nu har vi klarat ut allt på egen hand och det är skönt att få se att jag inte kommer drunkna i kvarskatt. Bara nästan........

Jag grät en lite skvätt i går. Då jag hade gått och lagt mig. Har inte gråtit på väldigt länge. Det bara kom liksom. Antagligen som en sen reaktion på att Ramesh ringde i går. Det är väldigt rörande att ha fått en kompis som han - som verkligen är så öppen och ändå rätt annorlunda - och som visar så tydligt att han sätter pris på mig - som människa - som kompis - och mina tankar och reflektioner även om det är en annan kultur. Och jag vet att jag kommer lära mycket från han med.

Jag ska vårda vår vänskap.

Jag ska absolut börja spara (när jag börjar nya jobbet) så jag kan åka och hälsa på han om nåt år. Då lär han ha börjat få ihop sin lilla familj bra oxå!

Det blev några bilder nu oxå. Ramesh då han var med till stallet. Criccos Toureio. Åringen - men han har tydligen växt enormt sen jag var där nede senast.

Känns lite trist. Funderade ett tag på att åka in på fredag morgon för att få en till träning men det är ju dumt - operationen är kl 10 - så även om jag skulle hinna tror jag att jag mår bäst av att bara andas och ta det lugnt på morgonen.

Det gick i alla fall väldigt bra i dag. I bänkpressen la jag på hela 2,5 kg till - så nu är jag uppe i totalt 37,5 kg.... Känns lite sådär att läsa på nån 18-årings blogg här om dagen att hon tar en bit över 80 kg.... Shit pommes frittes!  

Sen körde vi chins i dag - med överhandsgrepp - och jag klarade väl  5, 4 (och 1/2) och 3 (& 1/2). Rätt nöjd ändå - var ju första gången.

Nästa vecka blir det bara att köra armhävningar  - varje jävla dag - flera gånger om dagen - och maxa varje dag. Sen kommer det inget resultat förän den 5/5!!

Vi har kommit överens (efter idé från Alex) att köpa en svinfin champagne - dela kostnaden - och den som vinner får då en svinfin champis till halva priset.

Wish me luck......

Hur lätt är det att jobba med en elektriker runt fötterna - som dessutom skramlar som fan?

NOT!!

Ju lättare är det då att tappa arbetslusten. Must blogga lite lite....

...hörde lite nyheter om en bekant i går som gjorde att jag OMEDELBART kände mig riktigt vuxen. På några sätt i alla fall. Skadeglädje är den enda sanna glädjen? Nej - det är faktiskt inte så - utan jag blev mest fascinerad över vilka situationer vissa människor sätter sig själv i. Och sen över deras förmåga att helt blunda för just sin egen situation.

Hon är närmare 40. Hittar inga jobb. De hon har hittat är det alltid fel på - vilket gör att hon inte stannar kvar. Och - ja - hon har varit sjukskriven för ett tag tebaks gud vet hur länge för ryggproblem. Men (och det här är ytterst fascinerande) hon har egen häst! Och att ha egen häst är INTE påfrestningsfritt för ryggen! Vet väl jag som är diskbråcksopererad! Om man tar i betraktning att det dessutom är rätt stora temperaturvariationer när man håller på med häst - som man ju gör hela året - så är det absolut INTE att rekommendare att ha egen häst om man nu vill bli bra i ryggen. Den som påstår att "det är det enda jag kan göra" pratar rena rama smörjan. Och ytterligare en liten liten aspekt vid det hela - att ha egen häst kostar skjortan!! Typ mellan 2500 och 6000 i månaden beroende på ett antal saker.

Hon äger ingen bostad - inga möbler - och hyr i andra hand per idag. Och kan tydligen inte få lån...

Tänk att vara närmare 40 och egentligen inte ha nån annan utväg än att flytta hem till morsan igen? Och tänk att vara så självförnekande att faktiskt inte fatta att det är det hon bör göra??

Jag som kände mig som en looser då jag var tvungen att göra det i en ålder av 21......jag kan inte fatta hur hon ska känna sig i dag - men å andra hand - är självförnekelsen total så lider hon väl inte av det? Men det är väl omöjligt för nån att vara såååå bra på att ljuga för sig själv - eller?

Jag ska bestämt inte gnälla mer på nåt - känns som mitt eget läge är jävligt stabilt faktiskt. Vad är väl t ex en lite vattenskada - jag fick den ju i min egen lägenhet - med försäkring - och även om bilen skulle rasa vet jag ju att jag kan ha råd med en ny (alltså ny gammal då då). Och jag är dessutom oförskämd frisk!

Tydligen är jag lite mer vuxen än jag trodde oxå.....

Jippie!

Fick friend request på FB av Elisabeth - mina kusiner Laila och Lises kusin. Det var supertrevligt såklart - men sorgligt oxå - hennes pappa tog livet av sig genom att gå i ån. Han har varit deprimerad under lång tid - men det var ändå inte det bästa man kan höra. Farsan kommer vara där uppe på begravning i helgen. Jag fick veta lite tidigare i veckan, farsan ringde.

Vad säger man? Jag kan inte säga till henne att jag vet hur det känns - morsan var ju sjuk så länge och hon och jag hade nog verkligen ingen bra relation. Om man ska döma av min reaktion på hennes död. För grejen var att jag fick liksom ingen "upprivande, hjärtskärande, förtvivlad" reaktion. Inga sånna känslor alls.

Ett tag (rätt länge) efter att hon dog gick jag omkring och tänkte "undrar om jag får en sån försenad sorgreaktion som har med förnekelse att göra?" - och jag kunde inte förstå vad de menade på begravningen som sa "det blir lättare sen" - för det var ju inte särskilt svårt. Visst grät jag och visst var jag ledsen - men inte som jag trodde jag skulle bli. Vilket jag då har skämts en del för. Sen efter ett tag var jag tvungen att inse att jag inte kom att få någon annan reaktion (för inte fasen lär det dröja såååå lång tid??)  - men jag kan fortfarande få tankar som "var/är jag känslomässigt störd i min relation till morsan?" Eller kanske till de flesta människors död? De flesta bloggar har haft nån typ av Engla-grej - "vi känner med er och delar er sorg". Jag förstår inte sånt. Finns inte i min värld. Men jag är väl lite kall dådå....

Det gick väl sådär. Uppvärmning lång och låg - och väldigt fin i traven - sträckte ut ordentligt nedåt framåt. Tyckte han kändes hyggligt pigg, men sen när Cricco kom in då bara DOG han. Tvärsstopp - han visste nog att det blev jobb.... Ibland är de inte så dumma de små djuren....

Han kändes bra det mesta av tiden - jobbade på takten i traven - halter från trav och skritt - igångsättning - sen fick jag problem i sjänkelvikningarna i trav. Får honom inte rak! Jag försöker verkligen hålla honom rak - lägga till sidoförande sjänkel och förhålla på båda tyglaran - och ytterbogen (och då såklart även framdelen) bara rinner iväg utåt - dvs ingen tvärning bak och ingen framåttänk. Skitjobbigt. Sen när jag provade att "stänga" med yttertygeln blev det bara mer stopp och "spjärning" i fram.... Cricco fick sitta upp - och det som då händer lite säger hon är att när han inte "tar tygeln" (dvs han SKA slappna av och bli eftergiven) så spjärnar han emot. Och det får han inte. Så hon red ett tag - och jobbade även på små cirklar i skritt och trav för att få genom ställningen (och även eftergiften i nacken) på han. Sen fick jag sitta upp igen. Han kändes inte supermycket bättre men nu kunde jag i alla fall få till sjänkelvikningarna från långsidan och in några steg och sen tillbaka på spåret för andra sjänkeln.

Galoppfattningarna och avsaktningarna till trav börjar bli bättre - fick till ett par helt perfekta - så framåt går det!! Fick även till bättre ryggningar i dag. Och bättre halter.

Vi ska i alla fall träna på signaluppmärksamhet nu framöver - vill för fan inte ha en trög tjurfäktningshäst - det går ju inte!!

Snickaren väntade tydligen på arbetsorder från arbetsledaren som redan tyckte han hade varit hur tydlig som helst. Sa han. Och det är osäkert om målaren är klar - men det hoppas jag för han är tydligen i England nu.

Snickaren ska i alla fall dit på onsdag. Jag ska dit i dag - men då ser det väl likadant ut som förra veckan antar jag. Krigszonsaktigt.

Det känns lite konstigt att flytta tillbaka - jag gillar Mariehäll-området väldigt mycket. Just den där lilla kullen med alla småvägarna - den är så söt. Fast jag längtar ju efter mitt badrum - med badkar. Och storleken! Trodde aldrid jag skulle tycka 62 kvm skulle kännas stort... Och efter uteplatsen!! Särskilt de senaste dagarna när det har varit så himla fint väder. Tänk att bara sitta med en öl i handen och solen i nyllet på eftermiddagen och bara njuta!! Snart snart snart!

;-)