Och av nån anledning visar det sig att det hær tangentbordet har norska tangenter....??? Mycket konstigt.

I alla fall - det ÆR inspirerande att vara på introduktioner dær man får høra tankar från de som ær i toppledningen och då har lite bättre bakgrund än lilla jag...

Och nu kom Mirjam och förklarade hur man ändrar keyboard layout till svenska.... Tänk vad lite jag kan egentligen.

Fast jag måste säga att jag är undrar lite över hur engagerad vår egen personalchef är - under första delen av utbildningen har hon suttit i hotellets lobby och arbetat på sin PC - och inte alls varit delaktig i våra frågor nu innan paus som i absolut högsta grad BORDE vara värdefull för henne att få med sig.

Jag undrar så flundran om gäddan är en fisk...

Ja vad säger man?

En docka har nästan blivit terrorist....

 (kunde inte låta bli - var tvungen att "bara"....)

Du vet hur det kan bli i bland - med en sån där bild med en massa sträck och linjer på som det ska gömma sig en riktig bild i? Man stirrar och stirrar och stirrar och ser inte ett skit - och sen när man väl ser bilden undrar man hur i fridens man kunde missa den?

Så har hänt med mitt hästliv senaste dagarna/veckorna.

Dvs jag har fattat att jag måste få ihop mitt liv - och då är han i vägen. Jag måste helt enkelt göra mig av med han för att få möjlighet att få klart de andra bitarna i mitt liv som är minst lika viktiga.

Lägenhet.

Lilla täppan.

Egna träningen.

Bilhelvetet.

Kompisar!!

Så plötsligt såg jag "bilden" väldigt tydligt. Då var det bara att sätta igång.

Så nu har jag annonser ute på både pållen och släpet. Och jag har pratat med Cricco. Det var lite tufft faktiskt.

Äh skit oxå - skulle skrivit mer men jag fick en slägga i bahuvudet - känns som det i alla fall. Jag ska trycka ett par kuddar mot huvudet och se om jag kan glömma den brummande maskinen och ta en sväng till drömlandet i några timmar.

Go natt!!

Inte framtiden i alla fall...

Den här jävla urtidsmaskinen står och brummar i mitt rum...och den går inte att stänga av. Du måste vänta tills timern slår till (eller av) sa tjejen i receptionen. Om det är nåt jag verkligen har lätt för att få negativa känslor för så är det brummande AC-maskiner...från förtiden...

Jovisst - och sen har jag svårt för riktiga idioter i trafiken - som vår taxi driver i dag - från Landvetter till hotellet. I och med att det inte fanns någon taxi som tog 8 personer fick vi ta 2 st. Vi satte oss i 1a bilen - och sen stack chaffisen. Bak till bilen bakom. Jag sa lite på skämt att vi borde ta bilen och sticka - nycklarna satt i (SAAAAAB). Vi borde ha gjort det. Killen - nej förlåt - GUBBEN på ca 60 hade haft taxikortet i 3 dagar....och körkort i 10 år....och han hade INTE bott i Sverige i 10 år kan jag säga!!

Hade han haft möjlighet skulle han helst kört PÅ den vita linjen på sidan. För att veta vart han var.

Det tog han 15 minuter att hitta reglaget till vindrutetorkaren.....

Jag var bara smårädd innan jag frågade om hans körmeriter - efter var jag äkta rädd.

HUR i hela fridens kan man låta sånna vara ansvariga för att andra människor kommer fram?

Men men - det är mycket man (i alla fall jag) inte förstår här i världen....

...som faktiskt stinker lika mycket unken gammal heltäckningsmatta som det ser ut att göra...

Det är kurs hela dan i morgon - the Cargotec experience. Ska bli roligt tror jag. Just nu sitter jag och ska bara säga hej innan jag går ned i baren.

Töntigt eller hur?

Och jag ska skriva mer sen - om världens mest värdelösa taxichafför (hur det nu stavas)...

...så nu tänker jag skita i det här. Och logga av FB. Och hoppa i säng. Och jag tänker inte "bara" idag.

I morgon är det iväg till Göteborg för att ha jobbkurs hela dagen på torsdag. Det blir väl nån öl eller så då på kvällen antar jag. Ska bli bra.

Natti natt...

...kändes som en evighet sen jag satt på honom. Han var så snäll så - lite lat - lite snabb i benen - lite ofokuserad - men han kom i gång bra - fast vi endast skrittade. I ca 40 minuter.

Men jag funderar alltså allvarligt på att sälja honom. När jag ser på honom ser jag en massa annat än häst. Jag ser stövlar - fint nytt billån - ett gäng jeans - och lite annat smått och gott. Som jag inte har.

Mest av allt ser jag tid! Tid att träna - tid att vara bara med mig själv - tid att göra färdigt lägenheten - tid att vara med min dejt och kompisar....och då räcker det inte med en medryttare ett par gånger i veckan - för jag skulle ändå behöva jobba ärslet av mig för att få det att gå ihop pengamässigt.

Det är väl lite som så att jag så länge har levt så himla fast i tron att hästliv är mitt liv - och nu har jag fattat att det faktiskt inte är så riktigt. Måste prata med Cricco om det i morgon. Att sälja honom alltså.

Man ångrar bara det man inte gör....??

...det är jag just nu.

Irritationen är überfrustration över att återigen ha suttit med en liten skitsak i ett par timmer på jobbet - som återigen visade sig vara en sån liten skitsak som NÅGON ANNAN KUNDE FIXAT INNAN JAG ENS BÖRJADE HÄR!!!

AARRRRGGHHHHHGADKAJAJRAHRÖAUUPA!!!!

Ungefär så.

Ev av mina favvo-bloggare (Colting) är borta. Har varit tyst sen 17e september. Men han har godkänt kommentarer. Så han lever. Jag växlar mellan att

1) tro att han lever i absolut bästa välmående men skiter i sin lilla bloggfanklubb (elaka gubbjävel)

2) vara orolig för att stålmannan (den enda äkta som jag har hittat hittils i alla fall) faktiskt kanske är lite sliten och slut och kanske skadad och mår riktigt illa - så han knappt orkar annat än godkänna kommentarer...

Som en "bikänsla" av det att jag faktiskt TÄNKER OROLIGA TANKAR om en människa jag inte ens känner blir jag såklart irriterad på mig själv. Idiot = jag alltså.

Sen är jag även irriterad för att Eric inte ringde i morse - men orolig för att han kanske mår superdåligt i sina nyopererade ögon i dag - stackars....

Okej - det fanns mer från början i skallen som ville ut - men det verkar ha räckt med den här lilla utblåsningen. Och nu kom även jobb-samvetet ikapp mig...shit.