Jag är så glad så glad så glad!

Skitdag på jobbet - jobbigt med ögonen och skärmarna (när de blir trötta känns det som "nej - nu måste linserna ut så jag kan vila ögonen lite" - men jag har ju inte längre några att plocka bort!) - och MENS!!! AARGH! Hellre 5 laseroperationer per år en 5 menstruationer samma period. Nästan i alla fall. Och dåligt med sömn i natt. INTE precis bästa förutsättningar för träning. Fanns väl potential att kunna blivit en sån där "kan-inte-rida-höra-förstå-utföra-NÅGOT VETTIGT"-lektion.

Men. Jag sa till min kära tränare hur läget var. Och i och med att hon de senate gångerna har frågat mig vad jag vill göra (och tänk då att under drygt 1,5 års tid har hon haft total bestämmade rätt och styrt lektionerna från sig - så jag har enkelt kunnat överlämnat mig utan att behöva tänka på förhand) - ja så i dag hade jag tänkt lite.

Jag ville ta det lugnt - jobba mest i skritt - få upp mjukheten och "känna ryggen" och ta med den känslan in i traven. Och sen ville jag jobba på att han (vi) har problem att ställa och böja ordentlig vänster. Vi har ju hamnat i lite konfliktsituation där. Resningstendenser och sånt roligt.....

Och lektionen blev bara såååååå bra. Vi kom till vårt konfliktområde - och vi kom genom det! Något lossnade! Och i traven på volten fick vi göra som lite öppna - och jag kunde få jobba bra med min sits - axelposition - fick SUPERBRA feedback på när jag gjorde rätt - och vi kom genom "stelheten" till mjukhet även i traven.

Och efter 35 minuter hände det som jag INTE har varit med om på min lilla pålle hittils; han sög på framåt självmant - ville trava på ordentligt - fram - ned - länga stegen (ja vi pratar inga ökningar då då) och förstå då att han normalt/oftast reagerar DIREKT om man ber med minsta lilla säte en övergång till skritt.

Dvs jag fick 100% ärlig bjudning! Och det känns väl lite pinsamt att säga att det är första gången när jag har haft honom sen oktober - men vadå - det ska väl gå framåt? Revolution i dag.

Och sen när jag skulle fråga om skritten fick jag fråga minst 10 steg (sätet)....och vilken mjuk fin övergång. Suck. Älskling!!

Och till helgen är det Christian Carde! Jag ska få rida för Christian Carde! Det står lite om honom här:

http://groups.msn.com/Allege-IdealSverige

Och lite till här:

http://www.hippson.se/calendar/view.htm?ID=14482

Och här:

http://members.shaw.ca/cadora/CL200309ColCardeClinicBackground.htm

Och slutligen om nån vill träna franskan;

http://fr.wikipedia.org/wiki/Christian_Carde 

Nu ska deklarationen göras klar - sen hem till Märsta (1a natten på 2 månader i riktiga lägenheten....) 

Nu är det alltså gjort - ögonen är laseropererade och JAG KAN SE!! inte 100% än men bättre för varje dag. Om nu någon stackare läser det här och vill veta mer så läs här:

http://www.cityakuten.se/stockholm/helprivat/nya-ogon/index.php

Ok - så här gick det i alla fall:

• Fredag 25/4  - dags för operation. Jag kom dit kl 10 och var "hemma" i Mariehäll igen kl 1230. Grundlig undersökning innan. Operationen var helt ok. Bortsätt från att min hornhinna var så "bucklig" att gummiringen de la på först inte höll spriten på rätt sida - den rann ut och det sved!! Så de fick köra med stålring i stället. Sen luktade det lite bränt när de lasrade men inte mycket. Doktorn höll stadigt om mitt huvud när han körde lasern så det kändes sååååå tryggt. Kuriosa: i Dubai håller dom INTE om huvudet nnär de kör lasern! Kändes även tryggt att bli opererad av gubben (han var en gubbe) som har gjort flest laseroperationer i Sverige!! Direkt när lasern var klar kunde jag se klart!!! På med bandagelins och utrustat med en mindre kasse full av droger etc bar det hemåt. Det gick bra. Jag kom hem.
• Fredag 25/4 - kväll. Rätt jobbig. Smärtan gick att döyva (stavas det så?)med bedövningsdroppar - men de satans ögonen ville inte vara öppna!!! Var inte supersvullen - men ögonen ville bara vara slutna.  I säng kl 2100 med sovpiller.
• Lördag 26/4 - det JÄVLA sovpillret ville ju inte göra sitt jobb! Var uppe säkert 4 ggr på natten - i med bedövningsdroppar och i säng igen. På förmiddagen sov jag mycket - och såg VÄLDIGT bra!! SMS-ade runt överallt att jag kunde se. Johan kom på middag och fast doktorn hade sagt att jag INTE skulle göra mat gjorde jag middag åt oss. Väldigt trevligt. Men shit vad slut jag var sen! I säng ??? 21 kanske - eller innan?? Jag hade fått en Imovan - den sov jag tre (3) timmar på. Jippie...
• Söndag 27/4 - jag sov alltså inte hela natten - bara bitvis - och då är det inte kosntsigt att bedövningsdropparna går åt. För fort!!! Sen på morgonen var jag väl lagom yr i mössan - fick för mig att bandagelinsen kanske satt fast och skulle "bara" känna efter. KL 0830 på morgonen. 12 timmar för tidigt. Det är klart den trillade ut. Och min klara syn på vänsterögat blev typ omedelbart ersatt av mjölkseende. Såg bara mjölk alltså. Vad kan jag säga? Tur attde hade sagt att det inte var kris om den skulle trilla ut tidigare. Sängliggande typ nästan hela dagen. Lisa kom på besök sen på kvällen - med chokladbollar!! Då hade det börjat bli lite bättre - men ändå. Sen efter 20 tog jag bort den andra bandagelinsen - inga smärtor - ingen dimmighet. Tack!!
• Måndag: bättre. Åkte med Lisa till stallet. Longerade.
• Tisdag: bättre. Åkte igen med Lisa till stallet. Red.
• Onsdag: direkt på morgonen var det nåt som kändes annorlunda - jag såg med båda ögonen!! Alltså "mjölkögat" var nästan helt borta och kunde nu "interagera" med högerögat- Fantastiskt. Hade tvättstuga hela förmiddagen. Körde sen bil till stallet, red (i ridhuset), hade kvällsfodring - och var TVÄRSLUT i ögonen efter det.

Ja - det är faktiskt fikapaus nu!  

....och jag VET att det självklart finns folk som mår illa i själen när en fluga dör - förlåt om jag gör några upprörda - men jag bara MÅSTE länka till denna videon på Youtube med Joana Andrade - kvinnlig tjurfäktare i Portugal.

http://www.youtube.com/watch?v=Ri3iFWCMAVQ&NR=1

Det här är en fantastisk uppvisning i mod, vighet, balans, ridbarhet, reaktionsförmåga, lyhördhet, styrka, uthållighet etc etc - precis ALLT som karakteriserar Lusitanohästen. Om man då bektar att rasen till väldigt stor del är avlad på hingstar som har varit duktiga tjurfäktningshästar förstår man lite mer om vilken fantastisk ras det är. Ingen dålig påfrestning de där smala fullblodsbenen får vara med om! Hållbarhet får man då efter några generationer!

Jag böjer mig i stövet för min egen lilla pålles snustorra ben!!

Länge sen bloggning nu!

Måste FÖRST AV ALLT skriva om lilla Cervantes - Criccos hingståring efter hennes PRE-hingst Chatungo undan hennes halvblodssto Smaragd (e Porfyr) - som jag fick vara handler för i lördags på Strömsholm - "vårutställning" i PRE-föreningens regi.

Tränade på att springa några gånger på fredagen såklart - Cricco var lätt hysterisk och jag gjorde såklart allt fel. Och hon hade INTE läst reglementet. När vi sen på kvällen gjorde det - och även när vi tittade på visningar från Portugal blev det lite klarare hur jag skulle göra. Hon är inte ALLTID världens mest pedagogiska den där....

Han är i alla fall helt underbar att hantera! Så vänlig - väluppfostrad - snäll - finner sig i allt - blir bara lätt avvaktande om det är lite läskigt - och hade inga som helst frågor om varför jag (nästan helt främmande människa) skulle hålla på och styra och ställa!

Stod som ett ljus i transporten till Strömsholm - gneggade lite då han kom ut - stod sen som en ängel i sin gästbox. Ät, drack etc - tog även en liten tupplur mitt på dagen.

Fann sig i att bli ryktad så han glänste sen - babyolja i nyllet var inga problem. Sen på med kapsonen och ut med han i ena ridhuset. Och DÅ vaknade lilla hingsten! Jisses vad han vet om att han är hingst! Av alla hingstarna som var där (kanske ca 20 PRE-hingstar i åldrar från 1 till 9) var det endast 1 som var mer hingstig än lilla Cervantes!

I "vår" klass - Part-bred PRE - var det endast 2 andra: en fbl-korsning (sto) och en hbl-korsning (hingst). Men Cervantes trodde att BÅDA var ston. Den lilla hade alltså ståfräs i 30 minuter - hela tiden som vi var där inne - tror inte ens den var inne då vi skulle springa.

Det gick väl sådär att springa - mest ville han i full galopp till sina kärleksobjekt - men vi fick till några riktigt fina steg - och den lilla skiten vann sin klass!!!!!!! 75,6 poäng - bl a 8 på temperamentet. Superroligt!

Tyvärr har jag inga bilder från utställningen - glömde ge Hans min kamera - men jag tog bilder sen då vi släppte honom på hingstbete (15 min från där Cricco bor i Flen) - och om jag bara får laddat upp filmerna så kommer det väl några länkar till Youtube oxå.

Men han är alltså världens sötaste, elegantaste, vackraste och allt annat man kan komma på lilla hingstunge!